Är det någon som tror (eller tror sig veta) att inte rättens domare - lika väl som nämndemännen kan ha politisk uppfattning. I sin insändare januari avslutar Stig Siljedahl sin "nedvärdering" av nämndemän/politiker med följande stycke: "Det är ju faktiskt så att mycket av hur en människa tycker, tänker och handlar börjar i ryggmärgen - ett fenomen som även vidlåder politiker". Då ställer jag frågan: Är inte domarna människor?
Lite av samma inställning tycks Lars Rosenberg ha - och ännu "oförnuftigare" tycker jag att hans förslag om obligatoriskt lottningssystem för att ge medborgare möjlighet, ja, till och med skyldighet, att tjänstgöra i rätten.
Varför inte ta steget fullt ut och också lotta straffet, lägga till exempel tio olika förslag till straffpåföljd i en urna och sedan anlita någon "fläckfri medborgare" att dra en lott.
För övrigt anser jag att det i många fall redan påminner om lottdragning när man läser rättegångsreferat och hur straffen blir. Det har ju påtalats från "högre makter" hur olika straffpåföljderna blir i olika delar av landet. Är det nämndemännens fel eller förtjänst? Med långvarig journalistisk erfarenhet av rättegångar, framför allt på det lokala planet anser jag att det nuvarande nämndemannasystemet fyller en mycket stor uppgift.
Simrishamn
33% är glada
0% är likgiltiga