Att lära känna den andre

När jag efter tio års tid återvänder till Jerusalem och Betlehem så slås jag av det relativa lugnet på ytan. Inga hopar av soldater och poliser överallt som under intifadan. Jag tar mig med den nya spårvagnen till Damaskusporten som är huvudporten från Old City in i Östra Jerusalem där American Colony Hotel med sin klassiska elegans utgör en stor kontrast till det övriga Östra Jerusalem. Men under ytan är klimatet grinigt och Israels fullskaliga ockupation av västbanken sedan 1967 gör det mycket svårt för människor att mötas på respektive sida av den mur som idag separerar Västbanken från Israel. Att konflikten i allt högre grad har fått en religiös dimension gör inte saken lättare.

Alltför sällan sätter våra medier fokus på de rörelser och projekt som syftar till möten för att ta del av varandras smärta och berättelser, den judiska Shoah (Förintelsen) och den palestinska Al Nakba (Katastrofen 1948) som innebar ett slut på det palestinska samhället och en utstötning av mer än 700.000 palestinier. Även om det är näst intill omöjligt att träffas och dela sina erfarenheter så finns rörelser, tidskrifter och organisationer som arbetar med dialog och där israeliska och palestinska ungdomar går i samma skola. En sådan skola som funnits sedan 1972 är Neve Shalom (Wahat al-Salam) Sedan 1994 finns tidskriften ”Palestine-Israel Journal” med delat redaktörskap. I norra Israel finns Ghetto Fighter’s House som arbetar med båda berättelserna. 2004 bildades organisationen ”Breaking the Silence” som består av veteransoldater som samlar vittnesmål från soldaters tjänstgöring i staden Hebron. Utbildningsministeriet har efter lång tvekan gett organisationen tillstånd att åka med studenter till Hebron och möta bosättare och palestinier. Breaking the silence vill göra israeler medvetna om det våld och förtryck som soldater utsätter palestinierna för.

Ett ytterligare steg mot att se och höra den andres berättelse har tagits av två professorer, en vid hebreiska universitet i Jerusalem och en från Betlehems universitet. De har tröttnat på att krafter på båda sidor vill stänga historien med sin egen narrativ. Nu ger man ut en bok, ”Side by side” med de två berättelserna sida vid sida. Den kommer snart ut på svenska och borde kunna bli ett utmärkt studiematerial i svenska gymnasieskolor där enligt min erfarenhet många elever försvarar antingen den ena eller andra berättelsen. Jag tror också att en text som Side by side kan motverka den antisemitism som genereras av för dålig kunskap om konflikten i mellanöstern och som påstår att idag utsätter judarna palestinierna för samma sak som nazisterna utsatte judarna för vilket är rent nonsens.