Vänstern saknar en kulturpolitik

Men sedan valet 2006 har oppositionens kulturpolitiska alternativ lyst med sin frånvaro. Alliansregeringen har under dessa år lagt grunden för en ny och modern kulturpolitik byggd kring begrepp som mångfald, rättvisa, tillgänglighet, tillväxt och välfärd. Lars Ohlys är vänsterpartiets talesperson i kulturpolitiska frågor. Han vill i generella termer jobba för bättre kommunala kulturskolor och stärka de professionella kulturutövarnas villkor, oklart på vilket sätt. Debatten saknas eftersom det inte finns några konkreta besked från vänstern att ta ställning till.

Regeringen har sedan 2006 haft visionen att skapa nya arenor för kulturen. Denna vision går i kulturpropositionen från 2009 ”Tid för Kultur” under det samlande begreppet ”Aspektpolitik”. Hur (V) ser på denna nya kulturpolitiska inriktning? Vill (V) utveckla eller avveckla Skapande Skola? Kommer (V) att stötta forskningen kring Kultur och hälsa?

Tid för Kultur innebar att en av kulturpolitikens tidigare portalparagrafer togs bort. Formuleringen från 1974 att ”Kulturen skall motverka kommersialismens skadeverkningar” är ett minne blott trots motstånd från (V). Kommer denna bakåtsträvande formulering att återinföras om (V) får bestämma?

Kultur är så mycket mer än opera och konstutställningar. Mat, dryck och upplevelseturism är bra exempel på vad Österlen har att erbjuda. Förra året omsatte turism och besöksnäring nästan 20 miljarder kronor här i Skåne, och antalet anställda inom hotell- och restaurangbranschen ökade. Hur ser (V) på regeringens satsning på kreativa näringar och denna satsnings bärande tanke att kulturen bidrar till tillväxt och sysselsättning?

Hur ser (V) på det faktum att driften av kommunala kulturskolor och kommunala bibliotek läggs ut på flera olika aktörer. Vill (V) begränsa eller förbjuda kommuners möjlighet till detta? Hur ser (V) på sponsring, gåvor och donationer till kultursektorn?

Hur ser (V) på regeringens arbetsmarknadspolitiska satsning Kulturarvslyftet?

De senaste sex årens tystnad från oppositionen har inte gynnat debatten i stort. Det vore därför bra om någon från vänstersidan tar upp min kastade handske och berättar vad ni vill. Genom att besvara mina frågor får vi en klarare indikation på vilket som är det kulturpolitiska alternativet inom svensk politik.