Kommunen klarar inte av ta hand om skolan

Vi lärare vill inget annat än göra ett gott arbete. Vi är medvetna om att ett litet land behöver stora kunskaper. Vi vill precis som ni politiker skapa de bästa förutsättningarna för eleverna men vill inte stanna vid att alla elever ska bli godkända, vi vill höja ribban och ge alla elever så goda möjligheter som möjligt att nå så höga betyg som möjligt.

Politikernas vi-känsla har vi lärare inte märkt så mycket av. Vi vet att vi har kontaktpolitiker men vi träffar er aldrig. Vi vet att ni besöker skolan men ni kommer inte till våra klassrum och arbetsrum, vi har ingen dialog, vi upplever inte att ni aktivt försöker sätta er in i hur vi har det, då är det svårt med vi-känslan. Kom gärna på besök, se och diskutera med oss hur vi arbetar och tänker i olika sammanhang istället för att göra er föreställningar om oss som inte stämmer.

Att Ystad, som Jan Erlandsson skriver, i förhållande till jämförbara kommuner har en god tilldelning av resurser till skola och barnomsorg, är en sanning med modifikation. Jag tittar i Skolverkets databas Siris och konstaterar att Ystad har lägre kostnader för skolan totalt än jämförbara kommuner. Tittar jag däremot på det Jan Erlandsson särskilt framhåller: skoldatorer och elevhälsovård så ligger Ystad över genomsnittet. Bun har alltså valt att satsa extra på skoldatorer och elevhälsan och det är vällovligt, det hjälper många elever på vägen mot målen. Men tittar jag sedan på lärartätheten så ligger Ystad under genomsnittet för jämförbara kommuner och lyssnar jag på skolforskaren John Hattie är läraren och lärarens återkoppling till eleven den enskilt viktigaste faktorn för framgång i skolan. Hur rimmar det med lägre lärartäthet och större grupper? Hur ska en lärare med ansvar för fler elever hinna ge mer återkoppling än en lärare med färre elever?

Vi lärare i Ystad har hittills, med lägre lärartäthet än motsvarande kommuner och lägre kostnad per elev än motsvarande kommuner lyckats med en högre måluppfyllelse än motsvarande kommuner men det räcker inte. Nu ska vi, under ledning av Buns politiker, med ännu mindre pengar och ännu färre lärare nå ännu högre höjder.

Men vi har full förståelse för att det är krävande att hushålla med skattepengar när alla, skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen ropar ”vill ha” och idrotten ”måste ha” en ny flott arena för den gamla har ta’t slut.

Därför säger vi i Lärarnas Riksförbund: Ge tillbaka ansvaret för skolan till staten.