Inga pengar till forskning om skadorna

Vindkraftsutbyggnaden går trögt i dagsläget, det vill sig inte riktigt med lönsamheten för nya projekt. Men exploatörerna hyser hopp om framtiden, och vad gäller ansökningar om tillstånd märks ingen avmattning.

I grunden finns ingen anledning till oro, vinsterna garanteras i sista hand av regeringens subventionspolitik.

Energimyndigheten skall främja utbyggnaden och ordna allt till det bästa, det har regeringen bestämt.

På högsta ort tycks man emellertid nu vara oroad – inte för själva utbyggnaden men för att folk trilskas, ja rent av blir ledsna och förbannade när vindkraften kommer inpå husknuten. Därför skall det forskas.

Lunds universitet får 3,3 miljoner kronor "för att identifiera förutsättningar och strategier som skapar acceptans för vindkraftsetableringar bland lokalbefolkningen". Gotlands högskola får 2 miljoner kronor för att "utveckla metodiken kring hur allmänheten tolkar upplevelser och värderingar i landskapet". Andra anslag går till forskning om hur fåglar, torskar och renar kan tänkas bli påverkade av vindkraften.

Forskning om vilka skador människan kan åsamkas av vindkraft får givetvis inga anslag av Energimyndigheten. Resultaten skulle ju kunna äventyra utbyggnaden.

Att vindkraft alls accepteras av folk i allmänhet beror huvudsakligen på en enda sak: tron att el producerad av vindkraftverk minskar Sveriges utsläpp av växthusgaser, en tro som ibland får drag av religion.

Den dagen Energimyndigheten vågar berätta för svenska folket att utbyggnad av vindkraft inte minskar våra utsläpp av växthusgaser och att dessutom Svensk Vindenergi vill att vattenkraften i de orörda Norrlandsälvarna byggs ut för att få tillgång till mer reglerkraft, den dagen kommer all acceptans för utbyggnaden att försvinna för gott, trots allt forskande.