Insändare: Obegripligt att familjen får nej på sin asylansökan
Familjen är Hazarer. I omgivningarna väntar Talibaner och jordklotets värsta avskum, IS.
Familjen består av mamma Padsha, pappa Esmat och de fyra minderåriga barnen Ali, Sami, Atiq och flickan Setash.
Att de är Hazarer hindrar dock inte kusiner, även de Hazarer, från att döda sina egna, om ”hedern” skymfats, vilket kusinerna hävdar.
Det faktum, att folkslag av samma sort slår ihjäl varandra tycks vara en total nyhet för myndigheter i Sverige. Migrationsdomstolen i Malmö sade nämligen i mitten av mars nej till familjens asylansökan.
Nu återstår det tunna hoppet att högre instans ska bevilja prövningstillstånd.
Myndigheterna tror inte på deras berättelse. De tror att de fabulerat ihop en jättestor lögn, ett ”detaljfattigt”, mish-mash.
Min sambo, Marianne och jag var i domstolen och hörde allt (med tolkhjälp) och vi kan intyga att deras berättelse lät i stora drag likadan som vi hört säkert 50 gånger då vi träffat Hosseinis.
Men Marianne och jag har nu, tillsammans med ett 15-tal engagerade humana bybor i Östra Hoby, beslutat att inte ge upp.
Vi tänker kämpa tills vi bevisat för Migrationsöverdomstolen (där fallet kommer att hamna) att utvisningen av denna rejäla, ja faktiskt blyga Hazarfamilj, strider mot all medmänsklighet som Sverige, förmår visa upp i dessa dagar av politiskt mörker. Ni vet vilka partier vi tänker på…
När vi meddelade familjen utslaget från Migrationsdomstolen så brast Padsha ut i en gråt som vi aldrig tidigare sett. Gråten övergick efter någon timme till ett tyst kvidande. Hon hade tom blick, vaggade svagt och hennes huvudduk var hårt, hårt åtdragen.
Till slut lyckades Marianne vagga denna späda kvinna till sömns. Vi var alla djupt skakade, barnen, mannen Esmat och vännerna som fanns i deras lägenhet vid tillfället.
För cirka två år sedan, när vi först träffade familjen var Padsha full av tillförsikt, tittade på oss med nyfikna ögon och då satt huvud-duken lite si och så. Nu ville Padsha istället försvinna under sitt traditionstyngda religiöst betingade klädesplagg.
Det är inte första gången Padsha bryter ihop. I fjor hamnade hon på psykmottagningen i Kristianstad.
Men det enda som tycks hjälpa denna, av oro plågade familj, är att Migrationsöverdomstolen om någon månad bestämmer sig för att medmänsklighet har ett pris – priset ledamöterna får hemma vid spegeln när de säger: ”vi gav Hosseinis asyl, de får stanna”.
Leif Möller
