50 år av stöd och prövningar

- Jag har varit här i 33 år nu och jag tänker stanna kvar. Det är här jag vill åldras och bli begravd, säger Rudolf Basista.

Den katolska S:t Nicolai-kyrkan ligger i en ombyggd gårdslänga ett stenkast från gågatan. Kyrkan är en samlingspunkt för katoliker från hela sydöstra Skåne. Många av medlemmarna har invandrat till Sverige från katolska länder.

- Men jag blir ledsen när folk säger att det är en polsk kyrka. Hit kommer inte bara polacker utan också svenskar och filipiner och många andra, berättar Rudolf Basista.

Själv föddes han 1933 i Piekary i Polen, där han ingick i en stor syskonskara på åtta barn. Pappan var bagare, men tvingades ut i kriget.

- I vårt område fanns det många kolgruvor, som både tyskar och polacker ville åt. Det var en eländig tid, säger Rudolf Basista.

Under kriget bestämde sig den 13 åriga Rudolf för att flytta från Piekary och han började på en internatskola för pojkar som ville utbilda sig till präster. I tolv år studerade han filosofi och teologi. Den 22 juni 1958 prästvigdes han. Han var då 25 år och löftet han gav innebar bland annat ett liv i celibat.

- Det har varit en livskamp. Jag är tacksam för den förståelse jag har fått av Gud och människor i församlingen. Utan det stödet vet jag inte om jag hade orkat, konstaterar Rudolf Basista.

Beslutet att bli präst inom katolska kyrkan var varken självklart eller enkelt.

- Jag har många gånger undrat om jag har valt rätt väg. Om jag befinner mig på rätt plats, säger Rudolf Basista.

Kommunisterna i Polen var inte förtjusta i de katolska prästerna.

- På ett sätt var de också religiösa och de kunde bli svartsjuka om ungdomarna kom till oss, säger Rudolf Basista.

Han kände sig förföljd och hade obehagliga samtal med hemliga polisen. Han var tacksam när hans överordnade föreslog att han skulle börja arbeta i Sverige.

- Jag blev väldigt glad. Jag hade ju sett svenska filmer av Ingmar Bergman, som jag tyckte var mycket rörande. Medan kommunisterna bara visade förakt såg jag i filmen hur de bad gemensam bordsbön. Det var en stark upplevelse, säger Rudolf Basista.

I Sverige satsade man också på idrottsplatser och vandringsleder, vilket var något att han under sin egen barndom bara hade kunnat drömma om. När det gäller församlingens framtid känner han missmod. Den rådande samhällstrenden gör att ungdomar vänder sig från kyrkan.

- Unga i dag är sin egen Gud. De är så självsäkra. Men det leder till hopplöshet och droger. Man behöver en ande eller kraft. Har man en relation till Gud känner man sig inte lika ensam, säger Rudolf Basista.

Han kan dock tänka sig att andligheten åter kan få ett uppsving. Under sina 75 år har han sett samhällstrender komma och gå och förvånades inte minst över kommunismens fall.

- Plötsligt var det ingen som kom till rörelsens möten längre. Det skedde utan någon särskild orsak. Så är det med tidens trender.