Ale eller Ales stenar?

På en av skyltarna står det Ale stenar. På alla andra Ales. Den officiella guiden Sven Svensson förespråkar den s-lösa stavningen.

När stridigheterna om stenarnas historiska innebörd har lagt sig kan man undra om vi månne är en ny strid på spåret. Riksantikvarie-ämbetet som tidigare varit en av kombatanterna i frågan om stenarnas historia har tagit ställning. De skriver Ales stenar.

I den här frågan har de gjort gemenskap sak med den astroarkeologiska trätobrodern Bob G.Lind. Han anser att stenarna är en solkalender, men stavar också namnet med ett -s i Ales.

Här på redaktionen blev frågan högaktuell häromdagen. Stavningsproblematiken kom upp till diskussion och omedelbart formerades två läger. De båda sidorna var snabba med att hitta auktoriteter som stödde deras stavningsalternativ.

Via sökmotorn Google på internet stod det snart klart att Ale-falangen hade ett visst stöd hos länsstyrelsen, Region Skåne och en hemsida som heter arkeolgiforum.

Men det framkom samtidigt att Ales-förespråkarna fick flest träffar. De tunga namnen som stödde denna sida var bland andra Ystads kommun, Nationalencyklopedin och Vägverket – som har makten att skriva namnet på vägskyltarna.

Det här var helt klart en fråga som krävde en noggrannare undersökning. Djupt nere i de akademiska arkiven i Lund kanske svaret skulle finnas. Carl-Erik Lundbladh, arkivchef på Dialekt- och ortnamnsarkivet:

– Den officiella formen är Ales stenar. Man tänker på en person och då är det korrekt att ha ett genitiv-s, säger han.

En möjlig förklaring till att många förespråkar en stavning utan -s tror han beror på en språklig regel som säger att genitiv-s i ortnamn försvinner om namnet slutar på en vokal, till exempel så säger man Malmö kommun. Men i det här fallet, då det handlar om en person är det korrekt att använda sig av s-formen.

Han ber att få titta lite extra i litteraturen för att se vilka belägg det finns historiskt sett att skriva Ale stenar. Efter efterforskningar återkommer han med nedslående besked för Ale-falangen.

– Det finns inga belägg för s-löshet. Den äldsta noteringen jag hittar talar om Als Stene. Det är en prästnotering från 1624, säger Carl-Erik Lundbladh.

Då vet vi det. Men samtidigt så vet vi att forskare och professorer inte alltid har rätt. Vad säger kåsebergaborna?

När vi ändå befinner oss i Kåseberga går vi in till fiskrökeriet.

– Det ska stavas utan -s, säger Jimmy Ahl, fjärde generationens fiskhandlare i byn.

Nu är det svårt att veta vilket ben man ska stå på i den här frågan. När dessutom Åke Nilsson från Ale idrottsförening opponerar sig mot Ahls tvärsäkerhet och ansluter sig till anhängarna av Ales-stavningen är förvirringen total. Men kanske är det ändå Åke Nilsson som till slut löser hela problemet.

– Men när jag var liten påg och sprang rundor däruppe var det ingen som pratade om Ales stenar. Vi kallade dem Heds stenar.