Katter skapar grannosämja

Redan på gatan utanför Helge Hanssons tycker om katter. Det syns redan på gatan utanför hans hus, där klisterdekaler i fönstret tydligt visar var ägaren har sina sympatier.

Inne i hemmet vimlar det av katter i olika material och utföranden. Samt tre livs levande huskatter. I mer än ett decennium har Helge Hansson också matat "vildkatter".

– Det började för 25–30 år sedan med att jag satte ut kattmat åt igelkottarna. Sedan kom katterna. Jag tycker om katter, och jag har fortsatt utfodra dem.

Matningen har lett till kontroverser med grannarna, som klagar över avföring, lukt och repade bilar. Det tar Helge Hansson med ro.

– Tycker man inte om katter kan man kanske se det som ett problem, men jag kan själv inte förstå det. Jag ser det som en bagatell. Katterna kan omöjligt vara någon större olägenhet när det inte handlar om fler än ett tiotal, säger han.

– Jag går ofta genom gatan och ser egentligen aldrig något som katterna ställt till med. De går upp och trampar på bilar och så, och det är kanske inte så bra. Men lite kattskit kan inte vara så farligt att plocka bort.
Men på senare tid har även kommunen reagerat och en kommunjägare har gjort flera besök i trädgården på Buntmakaregatan.

Ystads kommun har anmält Helge Hansson till länsstyrelsen för misstänkt vanvård av djur. I tisdags kom två djurskyddsinspektörer på oanmält besök.

– De sa att det luktar i hela kvarteret och hade synpunkter på bland annat garaget, som har en kattlucka så att vildkatterna kan söka skydd. De tyckte att det var skitigt. Men det är egentligen först i vinter katterna har fått gå in där eftersom det varit så kallt. De har ett elelement och lite möbler med dynor där de kan hålla till.
Helge Hansson inser att han kanske måste sluta mata sina vänner.

– Jag har funderat på det, men det blir ju inte bra. Har man vant dem vid att bli utfodrade, kan man inte bara sluta med det utan vidare. Åtminstone några av dem skulle säkert svälta ihjäl.

– Grannarna bryr jag mig inte om. Men om kommunen och länsstyrelsen säger ifrån måste man väl göra något. De pratar om veterinärvård, men jag har haft tur med skador och annat. Någon gång har någon katt stukat benet, men det sköter de ju själva. Någon veterinär har jag inte behövt anlita på långa tider. Inget av alternativen känns särskilt lysande. Det allra bästa vore ju om de kunde tas om hand av någon, säger Helge Hansson hoppfullt.
Helst skulle han vilja fortsätta mata de katter som kommer så länge han själv finns kvar.

– Jag lever ensam och katterna är ett sällskap, även de som går härute i trädgården. Och jag är 80 år gammal och kommer knappast att orka hålla på så länge till.

Egentligen anser han att kattbesökarna lever ett bra liv.

– De lever ett fritt liv utan att jag egentligen påverkar. Skyddsjägaren och djurskyddsinspektörerna menar att jag inte gör katterna någon tjänst genom att mata dem. Det kan man ju se på olika sätt. De får ett liv, och livet är ju härligt. Nu är det snart vår och då trivs de, precis som vi människor.