Ny rapport kritiserar badhusplanerna

I dag är många av Sveriges badanläggningar som byggts under 1900-talets senare del, slitna och i behov av omfattande renoveringar.

– Trots att badhusen inte längre i första hand motiveras som ett sätt att förbättra folkets hygien är det slående i vilken utsträckning badhuset fortfarande är en symbol för det moderna och framtidstillvända Sverige, konstaterar Philip Lerulf som gjort rapporten för Timbro, som är näringslivets marknadsliberala tankesmedja.

Philip Lerulf har tittat närmre på Ystads badhusplaner samt ytterligare åtta simhallsbyggen i främst Mälardalen och Skåne. Han konstaterar att kommunerna slarvar och slösar.

– Politikerna blandar ihop rationella ekonomiska beräkningar med diffusa politiska ambitioner att sätta kommunen på kartan.

Istället för att bygga det man har råd med, satsar kommunerna på äventyrsbad och höjer skatten. Risk för överetablering, skenande byggkostnader och ointresse bland såväl politiker som tjänstemän att samarbeta över kommungränserna och dela på bygg- och driftskostnader är ett par av dem.

Rapporten visar också att trots att driftskostnaderna för badhusanläggningarna binder upp skattemedel under en lång tid, är politikernas intresse att diskutera dem, begränsade.

– I Ystad har badhusbygget, trots att spaden inte är satt i jorden, redan blivit en börda med risk för skattehöjning.

Philip Lerulf efterlyser en tydligare prioritering från politikernas sida.

– Politikerna måste fråga sig om det inför en utveckling där allt färre ska försörja allt fler är rimligt och ansvarsfullt att satsa hundratals miljoner på nya badhus.

Han tycker sammanfattningsvis att det är en självklarhet för kommunerna att satsa på ändamålsenliga simhallar där barnen kan lära sig simma och det finns utrymme för motionssimning.

– Men äventyrsbad med vågmaskiner, flera vattenrutschkanor och virvelströmmar bör dock byggas med varsamhet.