Många minnen i Ystads teaters kulisser

Vi reser tillbaka i tiden och befinner oss i Ystad, låt oss säga 1895. Ett resande teatersällskap kommer med ångtåg från Malmö, tar en hästskjuts från stationen och får hjälp med packningen bort till teatern.

Dekor behöver man inte ha med sig. Teatern har alla scenerier man kan tänka sig: Vackra landskap, skogar, kontinental stadsmiljö, slott och koja.

Det är bara att tvätta av sig resdammet, kanske få en bit mat i sig och en sup och göra sig färdig för kvällens föreställning.

Dekormålaren Carl Ludvig Grabows vackra scenerier kan man använda. De är tillverkade i Stockholm i Grabows verkstad och finns på många landsortsteatrar, med lite lokala variationer.

Pjäsvalet är kanske August Blanches klassiker Ett resande teatersällskap från 1848. Lustspelet har några år på nacken men det är populärt. Det resande teatersällskapet spelar vad folk vill ha, inte vad anhängarna av de nya, mer realistiska strömningarna inom teatern anser är fint.

Ridå.

Mer än hundra år senare visar scenmästaren Thomas Jönsson och teaterdirektören Thomas Lantz de vackra kulisserna. De visar de fyra falluckorna på scen som man kan göra entré genom eller hissa upp rekvisita med. De förklarar funktionen med hissanordningarna, spelen, som påminner om utrustningen på ett segelfartyg. Tekniken är den samma.

-Det var sjömän som skötte dem. Det är därför man inte får lov att vissla på teatern, det betyder otur, precis som på sjön, säger Thomas Jönsson.

Han har en teori om teatermaskineriet i Ystad, att det aldrig gjordes riktigt färdigt eftersom tekniken egentligen var ålderdomlig, anpassad efter en gammeldags teaterrepertoar.

-Förmodligen blev det en schism, man gjorde inte klart, säger Thomas Jönsson.

När teatermaskineriet renoverades 1994 gjordes det dock tipp topp. Då renoverades allt och maskineriet kompletterades.

-Vi är den enda 1800-talsteatern som har ett helt intakt scenmaskineri, säger Thomas Jönsson.

Teatern är byggd i fyra plan med en takhöjd ovanför scen på tretton meter. Här uppe är ett virrvarr av smala prång, stegar, linor och hjul. Thomas Jönsson visar utrymmet där alla strålkastare hänger och där också dekor och rekvisita kan hissas upp och ner

Men det är sällan som dekoren används. Modern teater har andra krav. Riksteatern har med sig sin dekor.

Under renoveringen hittade man också gamla dekormålningar och annan rekvisita som bara slängts ner i källaren. Scenerierna och den gamla ridån har tagits till vara förvaras högt ovanför scen.

-Jag har svårt att slänga saker, säger Thomas Jönsson.

Teatern har en spännande historia, och hela byggnaden är som ett museum. Precis till vänster om scen finns en skylt med texten Teatermuseum. Den är inte helt allvarligt menad, men här kan man än i dag vid rundvisningar titta på Carl Ludvig Grabows dekormålningar.

Thomas Lantz är den 12:e teaterdirektören sedan starten. Den förste teaterdirektören Salomon Schmidt basade från 1892 till 1922.

Teatern kostade 147 000 kronor att bygga. Staden, köpmän och försäkringspengar efter den nerbrunna tidigare teatern vid Stortorget finansierade bygget.

-Man fick mycket för pengarna, säger Thomas Lantz som ler åt jämförelsen med arenan.

För en liten stad som Ystad var säkert teaterbygget en stor ekonomisk satsning, rent av ett vågspel. Men det har visat sig att hålla i över hundra år.