"Hjärtat har sorg"

Trots att hemska bilderna stör hans nattsömn kan Mohamed Kazan, 31, inte låta bli att hålla sig uppdaterad om vad som händer i Syrien. Han känner det nästan som en plikt, när han sitter i trygga Ystad hundratals mil från sitt hemland.

Mohamed Kazan hjälper också aktivister i Syrien att lägga ut bilder och filmer på olika hemsidor som han får länkar till.

– Facebook och liknande är förstås förbjudet i Syrien, men används i hemlighet. Ofta är dock internet för långsamt i Syrien för att till exempel lägga ut en film och då kan jag och andra hjälpa till. Det är inte mycket, men man måste göra vad man kan. Jag känner skam att detta händer i mitt land. Vi kan inte vara rädda längre. Vi som kan måste ställa upp och agera, säger han.

Ibland när han får tips om att de syriska regeringsstyrkorna eller polisen ska slå till i någon stadsdel i Homs eller andra städer så lägger han ut varningen bland annat syriska revolutionens sida på Facebook. Men huruvida tipset är äkta eller om det får någon positiv effekt får han aldrig reda på.

– Kanske hjälper jag någon, men jag vet inte. Det är en mycket frustrerande situation, säger han.

Mohamed Kazan träffade sin blivande fru, som också är från Syrien, under ett Sverigebesök 2007 och flyttade sedan hit och gifte sig. Till vardags gör han arbetspraktik på ett boende för ensamkommande flyktingbarn och hoppas kunna studera till socionom.

Kriget i Syrien har pågått i ett år men det är fortfarande svårt att få oberoende rapporter om vad som händer. Klart är i alla fall att presidenten Bashar al-Assad fortsätter hålla landet i ett järngrepp och civila dödas varje dag. FN:s säkerhetsråd har misslyckats att enas om Syrienkrisen sedan Ryssland, som säljer vapen till Syrien, och Kina lagt in sitt veto.

Mohamed Kazan har många tankar om vad som behövs göras för att få stabilitet i landet; allt från att Sverige och andra länder ska stänga sina ambassader i landet till att FN och Nato ska besluta om en flygförbudszon i landet. Men att Bashar al-Assad får stöd från inte minst Iran gör att Mohamed Kazan inte är optimistisk över ett snabbt slut på kriget eller att presidenten till slut ska ställas till svars.

– Mycket blod kommer att flyta än, säger han.

Han ringer ofta sin mamma och pappa som bor kvar i staden Aleppo, men det är mest för att höra deras röster. Rädslan för avlyssning är för stor för att föräldrarna ska säga något annat än att allt är bra och alla mår fint.

Mohamed Kazan släcker datorn och säger att han är mån om att skydda sina barn från nyhetsflödet av hemska bilder.

– Jag är väldigt försiktig när jag tittar på bilderna från Syrien och ser till att plocka bort allt från datorn när jag lämnar den. Jag och min fru pratar inte om kriget inför barnen. Inför barnen är vi glada och leker när de vill leka. Livet måste fortsätta och jag är lycklig över att min familj får leva på en så trygg plats. Men samtidigt, förstås, har jag en sorg i hjärtat som inte försvinner.