Fastlagsbullar uppskattat av Ystadsborna

Det blev något av en hallelujastämning på Stortorget när locken på fastlagsbullarna började lyftas. Att den maffiga bullen står för en efterlängtad brytpunkt i årstiderna blev plötsligt väldigt tydligt när YA i går tjuvstartade på fettisdagen.

– Fastlagsbullen hör ju våren till! Nu är vintern äntligen slut, utbrast pensionären Marianne Hansson.

Hennes lycka blev inte mindre av att hon stötte på sin vän Ingrid Olsson, också en aktiv senior, vid utskänkningen.

– Det är inte så konstigt kanske. Vi pensionärer brukar ju ses på torget på förmiddagarna. Men det här är minsann första gången vi står här och äter semlor, sa Ingrid Olsson.

Något allvarligare bråk om huruvida det heter fastlagsbullar eller semlor uppstod inte, men väl vänskapliga diskussioner.

-Ohhh, vad goda de ser ut, sade Lisbeth Herrström, och grep sig an en lurblåsarprydd fastlagsbulle.

-Det är semlor, sade Robin och Emma Pernehill, och slickade sig om munnen.

Lisbeth Herrström är farmor till Robin och Emma Pernehill, och konstaterade att fastlagsbullarna heter semlor bland de lite yngre åldrarna.

Efter att YA lämnat ett kafé med tre de kartongerna kom reporterteamet inte längre än till hörnet vid Sparbanken.

-Det är definitivt en fastlagsbulle. Semlor är något som de säger uppåt landet. Min man är från Stockholm och han säger semla, konstaterade Inga-Lill Persson, skrattande.

Fettisdag är enligt Nationalencyklopedin dagen före askonsdagen. Denna dag kulminerade fastlagen, i Skånelandskapen och Danmark dock redan på måndagen. Liksom namnet varierar sättet att äta den. Förutom vetebullen, grädden, florsockret och mandelmassan är hetvägg ett gammalt sätt att servera sin semla.

Enligt nätsidan semlor.nu har mjölk till semlan varit vanlig i Sverige sedan 1700-talet. Även om många fortfarande tycker att det är just så här en semla ska avnjutas var det få Ystadsbor som höll med om det.

-Nu är jag visserligen från Stockholm, men jag har alltid mjölk till semlan, sa Anders Lundberg.

Två damer, från början främlingar, började på torget odla en nyspirande vänskap med var sin fastlagsbulle i handen.

-Jag har varit ute på en promenad. Jag gillar att prata med folk och nu har jag hittat en kompis tack vare att YA kom förbi med fastlagsbullar, sade Maria Björklund, och pekade på Katarina Nilsson som fortfarande med grädde i ena mungipan, leende försvann in på banken.

På en bänk vid Hamngatan satt Ystadsbon Lars Svensson, som verkar ha tänkt länge och djupt på hur han vill ha sin fastlagsbulle.

– Alltså, konsistensen är himla viktig. Det måste vara spänst i bullen. Den får inte vara för mjuk. Man måste kunna hålla i den utan att fingrarna sjunker in och knycklar till bullen och allt väller ut på sidorna. Den här är lite mjuk för min smak, men man kan inte få allt här i världen. Det är i alla fall årets första.

Runt hörnet kom två stressade män, som dock tog sig tid för lite bullätning. Den ene lever inte med några restriktioner när det gäller bakelser, men det gör faktiskt den andre. Förklaringen ligger i att den förste mannen var Benkt Ekstrand, ordförande i YIF Alliansen, och den andre var handbollsspelaren Pierre Hammarstrand.

– Nä, jag ska egentligen inte äta sånt här. Men blir man bjuden är det oartigt att tacka nej, sa YIF:aren Pierre Hammarstrand.

Ystadsbon Maj-Britt Melander knep en av de allra sista fastlagsbullarna. Hon var särskilt nöjd med storleken på frestelsen.

– De stora fastlagsbullarna får man ju vara två att äta. Nej, det här är den perfekta storleken, sådär lagom så som jag själv brukar baka dem. Och man har blandat mandelmassan och grädden, vilket är helt rätt.

På frågan om detta var årets första fastlagsbulle erkände Maj-Britt Melander glatt att det inte finns något som heter för mycket av det goda:

– Jag kan inte räkna hur många det blivit hittills i år. Du förstår, jag börjar äta fastlagsbullar vid juletid.