Krönika: Svärmor snabbare än internet

Ungefär som man minns var man var när Olof Palme mördades eller tsunamin sköljde in över Thailands kuster.

De flesta väcktes i går morse av att marken skakade. Vad var det som hände?

Man greps av skräck vid frukostbordet eller vid hållplatsen i väntan på bussen.

Jag väcktes av ett märkligt, metalliskt ljud. Spegeln som är lutad mot väggen i sovrummet skallrade och jag trodde att något hade hänt i källaren på huset.

Jag var inte rädd, men fick obehagskänslor.

Sjuttonåringen, som sover gärna och gott på morgonen, kom in till oss. Han undrade också vad som hade hänt. Han var rädd och kröp ner i vår säng och försökte somna om.

I huset mitt emot tändes ljusen i fönstren. Vi såg människor som precis som vi undrade vad som hade hänt.

Min livskamrat hade vävt in skakningarna i sina drömmar. Där gav hon mig skulden för att jorden rämnade, som om jag jordbävningslikt vänt mig i sömnen.

Hur som helst - telefonen ringde. Det var svärmor som denna morgon var snabbare än internet.

Hon ringer annars sällan, och aldrig så tidigt som klockan sju på morgonen hör hon av sig.

Hon visste precis vad som hade hänt. Ingen bomb hade briserat, ingen panna hade exploderat, ingen lastbil hade kört in i huset.

Hon berättade om jordskalvet. Långt där nere i jorden hade jorden förskjutits och jordmassorna hittat en ny jämvikt.

Inte på hundra år har Sverige drabbats av ett lika kraftigt skalv.

På nätet, den moderna skvallerspegeln, kunde man sedan följa hur skalvets epicentrum flyttades runt i södra Skåne, beroende på vem man frågade - från Stora Köpinge till Vollsjö och Sövde.

Som alltid när det händer något - snöstorm eller handbollsderby - svetsas vi alla samman av att ha ett gemensamt samtalsämne. Alla snackar om skalvet.

Vi får vara tacksamma för att för de flesta av oss är det inte krigsminnen eller mardrömmar efter jordbävningar som väcks till liv. Ändå kommer vi sent att glömma tisdagen den 16 december 2008.

De som sov eller stod i duschen och inte märkte något är det lite synd om. De har inget att snacka om.