En vandring för själens skull

- Men den ensamme hör ändå till en gemenskap, säger Simrishamnsprästen Jonas Ahlner och fortsätter skämtsamt, men jag är faktiskt osäker på varför folk följer med.

Han har ett stort ljust skägg och vilar kroppen på sin vandringskäpp.

Han och det tiotal personer som följer honom på vandringen har stannat för en måltidspaus vid Krageholmssjön. Det är vackert under trädkronorna.

- Självklart är det någonting som jag har tänkt på när jag planerade rutten. Att vi skulle besöka vackra platser och gå igenom så många församlingar som möjligt var målet, säger Jonas Ahlner.

De är halvvägs på sin färd och hittils har det varit mycket skratt och snack.

- Ja, det har varit väldigt trevligt, vi har gått över Sövestad och haft en liten andakt i Sövestads kyrka. Där sålde de också jordgubbar som vi anföll som egyptens gräshoppor, säger han och alla skrattar.

Visst har det stänkt lite på dem under vandringen, men de är överrens om att vädret ändå har varit bra.

Och när de nu snart bryter upp från måltidspausen är det dags för den tysta delen av vandringen att börja.

- Halva vandringen är tyst för att ge alla chansen att vara i fred med sina egna tankar, säger Jonas Ahlner. Han är en van pilgrim med sju års erfarenhet.

Bakgrunden är att han själv tycker om att vandra och har vandrat mycket på egen hand. Han beskriver hur det händer någonting speciellt när man rör på kroppen. En känsla som han vill dela med sig av.

- Det handlar om att man ska erkänna sig själv som en människa som behöver något, säger Jonas Ahlner. De tre kyrkorna på vägen kallar han underbara. Där stannar de för att hålla kortare andakter.

- Att besöka en kyrka är som att besöka sitt hjärta. Vissa kyrkor har en egen stämning och det är dessa goda exempel på, säger Jonas Ahlner.

Innan de bryter upp samlas de i ring. Jonas Ahlner tar ordet och berättar att det i dag är Kristi förklarings dag. En viktig dag i många kristna länder.

- Vi ska tänka på vad vi behöver, annars kan vi aldrig bli trovärdiga givare, säger Jonas Ahlner.

Och de vandrar vidare i tystnad.