Ett krukmakeri för familjens skull

Innan Madeleine Söderlund träffade sin blivande man sa hon alltid till sina kompisar att hon inte skulle bli kär i en kollega.

- Jag trodde absolut inte på idén att jobba med den man lever med. Nu tycker jag att det är så det borde vara. Då drar man ju åt samma håll. Men det är klart att mina kompisar fick sig ett gott skratt när det gick som det gick, säger Madeleine Söderlund Hägg.

På hyllorna i galleriet står bland annat rader av koppar i olika storlekar, anpassade efter de olika mått på kaffeautomaterna som förändrats genom åren. Arbetsfördelningen i famijeföretaget Argilla i Löderup är ganska tydlig: konsthantverkare Anders Hägg står för produktionen och hans hustru för försäljning och kontor.

- Och barnen har alltid hjälpt till och tyckt att det varit kul. Fast ibland har man fått säga saker i stil med: "Om ni hjälper till nu så kan vi stänga tidigare och gå på stranden". Det kallas mutor tror jag, säger mamma Madeleine.

Alla fyra barnen har jobbat i den sommaröppna Argilla-filialen i Kåseberga hamn, men också producerat en del egna alster som sålts genom åren. Under en period gick äldsta dottern Johanna i lära hos sin far och fick lön från krukmakeriet.

En vanlig dag går Anders Hägg ut i sin ateljé klockan 7. Senaste veckorna har varit särskilt hektiska då han producerat för julmarknaden i Gamla stan i Stockholm. Argilla har alltid ett stånd där. De 3 000 produkterna är ivägskickade och Anders pustar nu ut med lite husrenovering.

Varför valde ni båda att arbeta i familjeföretaget?

- Vi bestämde från början att vi ville vara tillgängliga för barnen, att någon av oss alltid skulle vara hemma. Anledningen är väl att både Anders pappa och min pappa reste mycket. Vi var ifrån våra föräldrar mycket och vi ville göra ett annat val för våra barn, säger Madeleine Söderlund Hägg.

Konsthantverk upplevs inte som den mest lukrativa av sysselsättningar, men ni har lyckats försörja familjen på det i många år.

- I dag är ju företaget hyfsat etablerat och beställningarna flyter i en jämnare ström. Men visst har det varit mycket hårt arbetet och väldigt tufft ekonomiskt. Det är ett val vi har gjort. Vi har ju inte haft några vanliga månadslöner, men så länge vi har kunnat betala våra räkningar har vi varit nöjda. Detta är ju ett sätt att leva.

- Men det har också inneburit att vi aldrig kunnat åka iväg någonstans med barnen under deras uppväxt. Det fanns det aldrig pengar till. Men att ha friheten över att bestämma över sin egen tid, att kunna vara mycket med familjen, det värdet går ju inte att mäta i pengar, säger Anders Hägg.

- Jag känner mig faktiskt rik, säger Madeleine Söderlund Hägg.



Handen på hjärtat, har det inte ibland varit svårt att arbeta så nära inpå varandra?

- Nej, faktiskt aldrig. Jag har aldrig tänkt, usch nu ska jag träffa min man igen. Han är ju världsgullig att vara med, säger Madeleine Söderlund Hägg.

- Det faktum att vi ses jättemycket har inte varit något hinder för att trivas och älska varandra, säger Anders Hägg.

- När man arbetar så här tror jag att man värdesätter varandra mer. Vi ser efter varandra. Vi ser skörheten i varandras existens när vi ses varje dag. Man blir tacksam, för vi vet ju att vi inte har varandra för evigt, säger Madeleine.



Skulle ni avråda era barn från att själva bli egenföretagare?

- Jag är kluven. Å ena sidan är det väldigt jobbigt och du är aldrig fri i tanken. Jobbet finns där alltid. Å andra sidan, även om barnen sett slitet tror jag att de också hade tyckt att det varit skönt att kunna rå sig själv. Allt beror på företagsidén och om de brinner för vad de vill göra. Samtidigt hade det varit trevligt om något av barnen skulle vilja ta över vår verksamhet nu när den är så upparbetad, säger Anders.

- När det gäller att starta ett företag med kompisar så tror jag att det är ett lätt sätt att ta död på kompisskapet. Man är väl mer rädd om familjen, säger Madeleine.



Känner ni att familjeföretaget är er identitet?

- Snarare är firman ett barn som aldrig blir stort, som aldrig flyttar hemifrån och som behöver mycket omvårdnad. Skillnaden är förstås att man kan sälja firman men inte barnen, säger Madeleine Söderlund Hägg.