De sista boende stannar

– Kommunen har omvandlat Revhusen till hamnområde för att slippa bry sig om människorna här. Så bär man sig inte åt, det är kränkande, säger Åke Andersson.

I stället vill han att Revhusen ska ses och skötas som ett av kommunens övriga bostadsområden.

Banden till Revhusen är starka. Huset han äger består egentligen av två halvhus och det har gått i arv från hans morföräldrar till hans mor och nu till Åke. Även hans farföräldrar har bott i Revhusen och själv är han uppvuxen där. Dottern gifte sig på tomten i somras. Åke tillbringar mycket av sin tid i huset och hans mormor och morfar följer honom fortfarande när de blickar ned från porträttet på väggen.

– Det är ett riktigt släkthus. De började först riva min farfars hus och sedan detta nu, säger han.

Från början fanns det 25 hus i Revhusen, nu återstår 8. Hur det blir när kommunen startar den planerade husrivningen i oktober vet Åke Andersson inte.

Han visar sitt vattenhål längst ned på tomten där han kan avskärma sig från industrin runtomkring.

– Här sitter jag och filosoferar och tänker tillbaka på de sköna åren, även om fabriken ligger på andra sidan planket.

Längst ned på tomten finns ett plank som kommunen satt upp.

– Det är första gången vi fått hjälp med något och det tackar jag för.

Husen i Revhusen ska bort för att ge plats åt en utökad hamnverksamhet. Men det ger paret Andersson inte mycket för.

– Hamnen ska expandera men både båtarna och bilarna går till Trelleborg. De kunde lagt pengarna på en elanslutning till färjorna i hamnen i stället. Vi kan känna lukten från färjorna hemma på Österleden, säger Anita K-Andersson.

Även om kommunen skulle erbjuda mer pengar för huset skulle Åke Andersson inte sälja.

– Man måste ställa sig frågan om jag vill flytta härifrån och det vill jag inte som det ser ut i dag, säger han.



Carina Johansson