Ett gäng killar som spontant träffas för att spela hockey. Inte den vanligaste synen i Ystad. Men för Fredrik Andersson är det helt naturligt. Sedan sjätte klass har kompisarna träffats och lirat inline-hockey.
Nuförtiden håller de till på den lilla rinken bakom Österporthallen. Genom åren har vissa fallit bort och nya kommit till.
Och att spela två till tre gånger i veckan är naturligtvis inte lika enkelt längre.
– Det är mycket jobb och annat nuförtiden så alla kan ju inte vara med alltid.
Förr, berättar han, spelade de hela sommarlovet.
Hockeyintresset grundlade han under Malmö IF:s guldålder på nittiotalet. Och inlines har han åkt sedan han var bara fem eller sex år gammal. Att han började spela på gatan är därför inte svårt att förstå.
– Säsongen när MIF tog SM-guld var vi och såg dem nästan varje gång. Sedan har jag varit med i klacken en sväng när de blev Redhawks. Nuförtiden blir det mest NHL på tv:n.
Dagens matcher är knappast på blodigt allvar, men ett visst mått av rivalitet glimtar ändå fram.
– Lillbrorsan är med och spelar också, så honom vill man ju gärna slå.
Själv har han inte spelat hockey, vilket han delar med många av killarna. Andreas Engman har i alla fall avlägsna minnen av en ishockeykarriär i Malmö IF.
– Jag spelade för jättelänge sedan. Fast det var mest lek då.
– Förresten, skriv att vi behöver sponsring på klubborna, ropar en av spelarna från planen.
Jo, att asfalten äter hockeyklubbor som en hyvel äter plankor, det skvallrar klubb-bladen om.
På bänken sitter Andreas Wedin, Jakob Mårtensson och Jakob Persson.
Är det inte lite konstigt med spontanhockey i Ystad?– Jo, Ystad är en liten handbollsstad, säger Jakob Mårtensson.
– Men det är det som är det roliga, att lira något annat, säger Andreas Wedin.