Ayla är Evas skyddsängel

Ystadsbon Eva Nässil har haft diabetes i 45 år och sjukdomen blir farligare för varje månad. Anledningen är att Eva knappt längre märker när hennes blodsockernivåer börjar bli kritiskt låga.

- Normalt ska man ligga på mellan 4 och 6 i blodsockervärde, och numera kan jag ligga på 1 utan att känna vad som är fel. Det kan lätt övergå i medvetslöshet och skulle det hända när jag sover, ja, då är det kört med mig helt enkelt, säger hon.

Det märks att Eva Nässil, 54, både är luttrad av sin sjukdom och rädd för vad som kan hända. Situationen underlättas inte av att hon är änka sedan 2002 och har bott ensam sedan dess. Tills nyligen. Ayla är en ung cavalier king charles spaniel som håller på att tränas upp som diabeteshund. Med stöd av instruktör Lena-Maria Lundberg från Svenska service- och signalhundsförbundet ska Eva Nässil själv träna Ayla att markera för matte när det är dags att äta och få upp den viktiga sockernivån.

Det är genom doftsinnet som hundar märker att blodsockret är lågt.

- Om man jämför en människas och en hunds doftområde så kan man säga att hundens doftområde är stort som en fotbollsplan och människans litet som ett blädderblock. En annan viktig skillnad är att hundens luktsinne aldrig blir utmattat som vårt.

- Om vi går in i ett stall känner vi efter ett tag inte längre dofterna. Så är det inte för hunden som hela tiden känner "här var det en råtta som gick för två timmar sedan och här låg det kattskit i går" och så vidare, säger Lena-Maria Lundberg.

Aylas träning går därför inte ut på att hon ska känna igen doften av att mattes blodsocker är lågt, utan istället att markera på ett "idiotsäkert" sätt när hon väl känner den doften. Markeringen som hon ska lära sig är att slå nosen i Evas vänsterhand.

- På så vis kan hon även hoppa upp och markera när vi är ute och promenerar. Och även buffa mig när jag sover. Ayla ska ju bevaka mig dygnet runt, alltid, säger Eva Nässil.

Eftersom Ayla är en servicehund har Eva Nässil rätt enligt lag att ha med Ayla överallt där hundar normalt sett inte får vara, som i affärer, biografer och restauranger. Hunden måste också alltid vara okopplad så att hon ska kunna hämta hjälp.

- Allt detta innebär förstås att det är otroligt viktigt att Ayla kan uppföra sig i alla miljöer. Hon ska kunna sitta med på tradiga föreläsningar i timmavis om så behövs, skrattar Eva Nässil. Ayla måste lära sig att larma utomstående ifall hennes matte kollapsar i hemmet. Det finns olika metoder, bland annat att Ayla lär sig att "ringa" efter hjälp. Aylas träning har bara nyligen påbörjats och Eva Nässil och Lena-Maria Lundberg har ännu inte bestämt exakt hur det ska gå till.

- Det finns lösningar med telefon eller annan teknik, att hunden lär sig trycka på en särskild larmknapp. Larmet kan sedan vara kopplat först till grannar som är vidtalade, och om de inte svarar kopplas signalen vidare till larmcentralen som vet att det finns en diabeteshund på andra sidan linan, säger Lena-Maria Lundberg.

Det är inte alla som vet att en servicehund, som alltid är klädd i en särskild väst, inte får klappas eller hälsa på andra hundar. Skälet är den disciplin som krävs av en servicehund som alltid är i tjänst.

- Det är ju för att hon alltid arbetar och hennes arbete är att vara uppmärksam på mig. Många hundägare vet inte det här om servicehundar och tycker kanske att jag är högfärdig när jag inte låter Ayla hälsa, men det finns ju en förklaring till det, säger Eva Nässil.