Siste Revhusbon tar strid

Bara ett enda hus finns efter vinterns rivningar kvar av Revhusen. Norra Revhusvägen 24 B har Åke Anderssons familj ägt sedan 1920 då hans morfar och tre bröder flyttade hit.

Vinden ligger kall på från havet. Inget skyddar numera huset som ligger ensamt kvar på det som en gång var en livaktig gata i fiskeläget. I ett träd vid huset har en svart sopsäck fastnat och trasats sönder i vinden. "Sparas" står det skrivet på det röda garaget som egentligen är en gammal tågvagn i trä, en gång hitrullad på stockar från stationen med hjälp av Revhusborna.

– Alla som hjälpte till fick en kvarting. Det var många som ville hjälpa till, berättar Åke Andersson.

Så är det, allt här har en historia – från Amerikaklockan på väggen till de inristade initialerna i rummet på andra våningen där Åke och hans tvillingbror Bengt bodde. Nu har vi kommit till upplösningen.

Åke Andersson berättar att Ystads kommun vill avhysa honom från den andra ändan av parhuset, 24 A. Det är den avhysningen som ska avhandlas vid en förberedande förhandling i Ystads tingsrätt 13 april.

Åke Andersson hävdar att han genom en muntlig överenskommelse med kommunen har fått överta huset – mot att hans skötte det. Han säger att han har gjort det pliktskyldigt i nästan 25 år.

Sedan finns det även ett hot mot den del av huset som han har lagfart på. Åke Andersson har vägrat att låta sig köpas ut, och han tycker att kommunen borde backa. Han tycker inte att det finns någon anledning att försöka expropriera hans hus, om det nu finns sådana planer.

Han tror inte att den lilla markplätten där hans hus ligger, med trädgården som delvis skyddas av ett plank, är av avgörande betydelse för hamnens utbyggnad.

Han tänker sig fler somrar här.

– Betydelsen för dem som vill få bort mig ska jämföras med betydelsen som det här huset har för mig, säger Åke Andersson.

Han bor inte här, men åker ned varje dag och tittar till huset, dricker kaffe och pratar med gamla Revhusbor som fortfarande gör sig ärenden hit till det sista huset i Revhusen.