"Bamse är lurig att teckna"

Ystad Artikeln publicerades

Ystadsbon Lars Bällsten hade tecknat Bamse i många år när han fick frågan att komma och jobba på filmen "Bamse och tjuvstaden", som nu går på biograferna.– Det var ett fantastiskt kul år.

Hur började din bana som serietecknare?

– Som alla tecknare har jag ritat serier sedan jag var pytteliten. När jag var 22-23 år skickade en polare till mig en annons om att Bamseredaktionen i Malmö sökte tecknare. Jag kallades in för att provteckna i omgångar och fick jobbet. Man blev hårt tuktad i början, men det var bra. Man måste lära sig reglerna för att kunna bryta dem.

– Figurerna i Bamse är faktiskt förrädiskt svårtecknade. Luriga. Testa själv. Det är små detaljer, millimeter bara, som kan göra att en figur ser helt off ut. Än i dag sitter jag och suddar mycket, trots att jag hållit på med det här i 17 år.

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Friheten och möjligheten att jobba hemifrån. Sen är det väl schyst att få pengar för att rita björnar. Det finns ju värre gig. Jag har alltid ritat för att det är roligt. Visst, när något som är roligt blir ett jobb så blir det ofta mindre roligt, men det är fortfarande roligt. Min uppgift är att hitta ett berättande i serieform utifrån ett skrivet manus. På så vis är det som att vara regissör, men även scenograf, dialektcoach, ja, allt möjligt, på en filminspelning.

Hur blev du involverad i filmen "Bamse och tjuvstaden"?

– Regissören ringde och snodde mig och tre andra Bamsetecknare, för att han ville behålla känslan från tidningen i filmen. Vi är omkring ett dussin som tecknar Bamse i dag. Vi fyra tecknare satt tillsammans under ett år och jobbade med design och utformning, tillsammans med en större grupp filmskapare som jobbade med förarbetet. Det handlade om manusbearbetning i bild, teckna grundposer till animationerna, till exempel hur arg Reinard Räv är när han är arg, och så vidare. Sedan animerades allt i Taiwan utifrån det vi gjort.

– Det var fantastiskt kul att sitta tillsammans med andra som jobbar för att något ska bli riktigt bra. Jag har ju levt länge med Bamse och det var kul att vi fick ha så mycket input i filmen. Vi kunde till exempel reagera på att något som Bamse sa lät mer som något som Skalman skulle säga, och regissören lyssnade på oss. Det var kul. Det kändes också nytt att ha en lunchtid att passa.

Hur var det att se filmen på vita duken?

– En mycket märklig känsla, men häftig. Jag kunde liksom haja till på en 0,7 sekunders-sekvens och tänka att "Jaha, det var tre dagars arbete". Men det var mycket barn i biosalongen och de skrek och tjoade på de ställen där de skulle.

För ett par år sedan fick Bamse kritik i samband med att Bamseförlaget producerade en informationsskrift om invandringspolitiken på uppdrag av Migrationsverket? Bamsetidningen anklagades för att ställa sig på myndigheternas sida mot de svaga. Hur ser du på den debatten idag?

– Jag var inte inblandad i den. Jag tror att det fanns ett gott uppsåt, men att det blev galet. Alla har ju också en åsikt om Bamse. Det krävs inte mycket för att det ska bli rabalder. Men jag är som sagt tecknare, inte manusförfattare.

Kan du inte själv bli lite trött på Bamses rättrådighet?

– Bamse är redig och kanske därför inte den mest intressanta figuren. Reinard Räv är elak och intressant. Vargen är en komplicerad figur och intressant. Skalman är mer praktisk än han är rättrådig, en schyst skummis, och därför intressant. Men samtidigt skriver jag gärna under på Bamses värderingar om solidaritet, att man ska hjälpas åt och vara snäll och så. Det hade ju varit värre om han betedde sig som ett as.