Birgitta Graf försöker lösa släktens gåta i Ystad

Ystad Artikeln publicerades

Släktforskning har blivit en folkrörelse. Med dator och internet kan mycket forskning ske hemifrån. Men minst lika roligt är att besöka platser där släktingar bodde och att tala med människor som minns. Allra roligast är att hitta gåtor i det förflutna, gåtor att lösa.

– Hej! Här bodde min farfar. Får jag komma in och titta?

Birgitta Graf ler lite och säger:

– Jag har knackat på och varit rätt framfusig av mig och blivit så väl mottagen överallt här i Ystad.

En sommar i början av 1990-talet reser Birgitta Graf från Stockholm ner till Ystad för att söka sina rötter.

Hon återvänder flera gånger, senast i somras när YA träffar henne på bokcaféet.



Birgitta Grafs far var en tystlåten man. Han berättade inget om släkten eller om sin barndom i Ystad.

– Han lämnade Ystad direkt efter studenten. En gång, när jag var 20 år, var vi här. Det enda jag minns att är att vi besökte en keramikaffär. Varför bad jag honom inte ens visa var han växte upp?

Birgitta Graf letar upp den Grafska fastigheten vid Stora Östergatan och Pilgränd.

– Jag fotograferar, knackar på och pratar med alla jag stöter på. Flera minns mina farföräldrar. En äldre kvinna berättar att hon varit lillpiga hos min farmor.

Hennes farfar, ingenjören Ehrnfrid Graf, drev en järnmanufaktur som bland annat tillverkade vågar, sängar och alla slags smide – "H Graf & Sohn".

Att sonen i firmanamnet var hennes farfar, det vet hon redan. H Graf är alltså hennes farfarsfar.

Och det är nu hennes släktforskande börjar bli spännande.

Snett framför hennes farfars gravsten på Gamla kyrkogården, innanför samma rostiga och mossiga järnstaket, står nämligen en svart, elegant sten med texten "H Grafs familjegraf".

Ingenting mer. Inget födelseår, inget dödsår, inget om farfarsfars Heinrich Grafs båda hustrur. Bara en blank yta.

Varför? Heinrich Graf såg tydligen till att skaffa en familjegrav med status medan han levde, men ingen högg in något på stenen efter hans död.



– Jag är inte så duktig på att själv släktforska på datorn. Jag skriver brev istället, till pastorsexpeditioner och liknande, berättar Birgitta Graf.

Hon ber Landsarkivet i Lund att ta reda på hennes farfarsfars dödsorsak. När hon får svarsbrevet hajar hon till.

Landsarkivet berättar i brevet vad som står i Ystads S:t Petris död- och begravningsbok om Heinrich Graf:

"Självmord. Sår i huvudets vävnader . Efter polisundersökning befanns ej anledning till liköppning. Begravd i stillhet".

– Självmördare fick inte ligga i vigd jord. Han sköt sig genom munnen med en pistol. Efter sig lämnade han en änka och fem små barn. Han sköt sig ute på Gjuteriet, hans livsverk, säger Birgitta Graf.



Jerngjuteriets grundande var industrialismens genombrott i Ystad. Här tillverkades bland annat jordbruksredskap och maskiner.

Företaget gjorde Ystad känt i övriga världen, alla infödda Ystadsbor känner till det och bostadsområdet som byggts på platsen heter förstås Gjuteriet.

Smedsmästaren Heinrich Graf föddes 1816 i Tyskland och kom till Ystad som 25-åring. Han grundade Gjuteriet 1857. Först 1861 erbjöd han sin svåger i andra giftet – Lars Daniel Kemner – att bli delägare.

Heinrich Graf var 58 år då han dog 1874. Hans efterlämnade kapital uppgick till 140314 kronor, en stor summa på den tiden. Svågern övertog hela aktiestocken i gjuteriföretaget.

Lars Daniel Kemner och hans ättlingar drev företaget vidare med oinskränkt makt i fyra generationer, och det är denna kända Ystadssläkt som Ystadsborna förknippar med Gjuteriet medan Heinrich Graf är i det närmaste okänd.

– Vilken oehörd skandal måste inte detta självmord ha varit i lilla Ystad på den tiden, säger Birgitta Graf.

Men varför sköt sig Heinrich Graf?

I mitten på 1990-talet knackade Birgitta Graf på i Kemnerska gården, även kallad Karl XII-huset. Hon blev vänligt mottagen av Bengt Kemner, fjärde och sista vd-generationen i företaget.

Hon fick ett släktträd över Kemner-släkten, en gren som hon dock själv inte tillhör eftersom hennes farfar föddes av Heinrich Grafs första hustru.

Bengt Kemner hade aldrig hört talas om att Heinrich Graf tog livet av sig. Men han berättade att han undrat över varför man inte gått till den grafska graven, när köpmännen årligen brukade besöka de "De Gamles gravar".

Ett märkligt barndomsminne väcktes nu hos Birgitta Graf. Hon konfirmerades på landet och umgicks då med en annan flicka. Vid ett tillfälle träffade föräldrarna denna flicka och efteråt sade de syrligt att "hon var ju trevlig".

– Så konstigt att jag minns just den repliken. Men det fanns något underförstått i den som jag märkte trots att jag var så ung, och det var att flickan hette Kemner, säger Birgitta Graf.

– Det fanns en bitterhet, för att inte säga hat, i familjen Graf mot familjen Kemner som jag inte förstår. Jag umgås med en yngre släkting, och hon berättar att även hennes äldre släktingar kände detta hat, trots att de tillhörde Kemnergrenen, säger Birgitta Graf fundersamt.

– För min egen del är jag bara undrande. Jag vill så gärna förstå, säger hon.

Det måste väl ha med pengar att göra. Kanske finns det någon här i Ystad som vet mer om vad som ligger bakom den hela den här historien?



Carina Blomcrantz

0411-55 78 06

carina.blomcrantz@allehandasyd.se

Källor: Birgitta Grafs egna uppgifter som hon hämtat bland annat ur Thomassons bok "Ystad". Artikel ur YA den 17 januari 1976. Artikel av Bertil "Kitte" Persson i YA den 28 juni 2003.



Ystad