En dansk prästson förändrade stadsbilden med klassiska ideal

Han blev Ystads förste stadsarkitekt och satte som mål att "ersätta den ålderdomliga korsvirkesbebyggelsen med hus i gediget tegelmurverk". YA kommer i fem delar att berätta om hur Peter Boisen (1836- 1908) införde klassiska ideal i medeltidsstaden.

Arkitekt Claes B Persson erinrar sig när han som stadsarkitekt visade en serie diabilder för byggnadsnämnden i Ystad.

"Politikerna trodde att de var tagna i Rom, men det var bilder på de många klassiska detaljer som finns på Peter Boisens hus i Ystad."

Anna-Maria Blennow, universitetslektor i arkitektur på Lunds tekniska högskola säger å sin sida att det aldrig visats ett större intresse för Boisen i Ystad.

Många känner till att han ritade Ystads teater - en prydnad för Ystad och en värdig representant för nordeuropeisk teaterbyggnadstradition, anser hon.

Färre vet att han dessutom var Ystads förste stadsarkitekt och upphovsman till ett stort antal hus, officiella byggnader, privatvillor och sommarhus, i den sedan medeltiden präglade korsvirkesstaden.

- Jag tycker att han är en väldigt bra arkitekt, betonar Anna-Maria Blennow.

- Han har ritat fina byggnader som fortfarande präglar Ystad. Han representerar en tung dansk tegeltradition som verkligen är värd att uppskatta, tillägger hon.

Anna-Maria Blennow är författare till avhandlingen "Stadsarkitekternas epok - fyra porträtt", där Boisen gärning beskrivs.

Vem var då denne Peter Boisen (1836- 1908), vilken bakgrund hade han, vilken tradition förde han med sig och vad har han åstadkommit? Peter Boisen var prästson, kom från en dansk prästsläkt som sträckte sig långt tillbaka i tiden. Hans farfar blev biskop på Lolland och hade åtta söner som prästvigdes, varav den ene var Peters far.

Anna- Maria Blennow skriver i sin avhandling att Peter Boisens föräldrahem präglades "av vänlig öppenhet i Grundvigsk anda, sång och musik, bildning och kultur".

Hans far hade studerat hebreiska och arabiska.

- Peter hade inget läshuvud så han fick bli arkitekt, skämtar Claes B Persson.

15-år gammalstakades hans bana ut som arkitekt.

- På konstakademin i Köpenhamn fick Peter oerhört duktiga lärare, bland annat GF Hetsch som i sin tur utbildats av tysken Karl Friedrich Schinkel, säger Claes B Persson.

- Schinkel ritade under 1800-talet flera av Berlins och Potsdams mest kända byggnader, finare klassisk arkitektur än vad romarna och grekerna åstadkommit.

Peter Boisen fick alltså inpräntat den nyklassicistiska arkitekturen genom några av sin tids bästa lärare.

Efter avslutade studier anställdes han av den danske arkitekten Peter Meldahl.

För lagman Tage Sylwan i Ystad ritade Meldahl herrgårdarna Öja (1848- 49), med stark anknytning till Schinkels byggnader i Potsdam, och Bjersjöholm (1850). Den förstnämnda byggnaden revs för några år sedan.

I mitten av 1800-talet kom Peter Boisen till Skåne på Meldahls uppdrag.

1862 fick han anställning som lärare vid Ystads Ritskola, fem år senare fick han en tjänst som teckningslärare på läroverket i Ystad och 32 år gammal (1868) blev han Ystads förste stadsarkitekt.

Anna-Maria Blennow tror att det var rådhusbyggnaden i Simrishamn (1866-68) som meriterade honom till den sistnämnda tjänsten.

- Vi hade inga arkitekter i Skåne. När simrishamnarna ville ha ritat sitt rådhus hittade de ingen arkitekt, ingen mer än Peter Boisen, konstaterar Claes B Persson.

Anna-Maria Blennow förklarar att Köpenhamn på den tiden låg närmast med en riktig arkitektutbildning. Peter Boisen hade ingen fast anställning i Ystad, i stället arvoderades varje uppdrag.

- Det var alltid bråk när han skulle ha betalt, säger Claes B Persson.

- Att han var så produktiv beror på att han fick rita som fan för att försörja sig helt enkelt.

- Sedan var han naturligtvis duktig, tillägger Claes B Persson.

Peter Boisens första år i Ystad förmörkades av en stor personlig tragedi.

Hans och den danskfödda hustrun Thereses (Plenge) båda döttrar, tvååriga Karen och fyraåriga Adelaide, rycktes bort med en veckas mellanrum.

Peter Boisen ansökte och fick nu, av "hälsoskäl", tjänstledigt ett år för att företa en studieresa med hustrun till Italien.

I Neapel avled Therese.

Allt tycktes med ens brista för honom.

Vid hennes dödsbädd yttrade han "Der ligger, hvad jag hade att leve for!".

Mycket lite är känt om honom från den tiden. Efter något år fann han dock en ny kärlek i Ystadflickan Hilda, dotter till magistratssekreterare Carl Petersson, och därefter tycks "livet ha flutit fram i lugna fåror", konstaterar Anna-Maria Blennow, med umgängesliv och "praktfulla supéer" i Ystads högre kretsar.

Hildas bror, borgmästare Bernt Petersson, blev med tiden den drivande kraften bakom planerna på att bygga Ystads teater (1892- 94) som betecknas som Boisens arkitektoniska huvudarbete.

I dag är de flesta av de hus han ritade mer än ett hundra år gamla.

Anna-Maria Blennow konstaterar att när Peter Boisen tog sig an "denna landsortsstad hade han uppenbarligen för avsikt att ersätta den ålderdomliga korsvirkesbebyggelsen med hus i gediget tegelmurverk."

Han ville skapa en stenstad och höja dess rang.

När han började rita sina hus i Ystad var klassicismen högsta mode.

Boisen ritade aldrig jugend som var en reaktion mot 1800-talets stilimitation eller i nationalromantisk anda, exempelvis som Scalahuset.

- Han höll sig till den klassiska stilen som var modern på 1850- 60-talet men det var aldrig frågan om någon pastisch utan allt hade historiska förebilder. Däremot behandlade han förebilderna mer eller mindre fritt, konstaterar Claes B Persson.

Själv bodde Boisen i ett ganska anspråkslöst hus på Klostergatan.

Boisen ritade företrädesvis tegelhus, där man använde den nya moderna maskingjorda formtegeln, men det finns också putsade byggnader, exempelvis Maria Munthe, som ska föreställa ljus sandsten.

Enligt Claes B Persson ligger Boisens styrka framförallt i exteriören hos många av de offentliga hus som han skapade i Ystad - tullhuset, tingshuset, "Lilla Rosenberg", Saluhallen, flera skolor, teatern, SE-banken och hantverkshemmet samt tingshuset i Hammenhög och rådhuset i Simrishamn.

- Det viktigaste med honom var att han försökte anpassa sin arkitektur till uppgiften, säger Anna- Maria Blennow.

- Det blev väldigt varierat och han kunde använda olika stilar för olika ändamål, exempelvis var arbetarbostäderna lite enklare men med mycket fina detaljutformningar. Byggnaderna inne i stan har lite mer dignitet.

Trenderna svängde snabbt under hans livstid.

- Det var hans olycka. När bevarandetanken och korsvirket kom tillbaka blev han rätt så bortglömd, konstaterar Anna-Maria Blennow. Och senare i livet förmörkades hans humör ganska lätt, vittnar en broder.

Claes B Persson tillägger att under exempelvis 1950- 60-talet värderades de röda tegelhusen inte särskilt högt.

- Var det någon som ville riva fick de det.

Det sista han ritade var folkhögskolan i Tomelilla som byggdes efter hans död.

Den 17 februari 1908, 71 år gammal, avled han i sviterna efter en influensa.

"Han gick i graven med en epok som ringaktades för att den var motsatsen till den moderna som sedan kom", skriver Anna-Maria Blennow.

Text: Lars Jarlsbo

0411-55 78 50

lars.jarlsbo@ystadsallehanda.se