En fot i Indien – en i Skåne

Tomas och Peg Lindstrand har gett sig in på ett projekt som för de flesta skulle varit omöjligt eller i bästa fall nästan oövervinnligt.

Att först resa runt och köpa in begagnade möbler i Indien och sedan se till att alla tunga möbler bärs ut och transporteras till en container i en avlägsen hamn är ett logistiskt pussel på högsta nivå.

– Visst. Det har hänt en del på vägen men vi har faktiskt fått hit det mesta även om det tog lite tid, säger Peg och skrattar.

Öppnade i påskas

Den jättelika ladan vid kustvägen i Hagestad är fylld av föremål från norra Indien. Det mesta begagnat men de franska Tolex-stolarna och utemöblerna är tillverkade efter mall ritad av Tomas Lindstrand.

– Vi lägger prisnivån så låg som möjligt så att vi kan skicka tillbaka så mycket som möjligt till härbärget i Indien, säger Tomas.

Skylten på kustvägen säger Alma Artur. En hyllning till Pegs farmor och farfar.

Butiken öppnade i påskas och sedan dess har också den tillhörande gården renoverats totalt. En gård paret köpte av släktingar med rötter elva generationer tillbaka.

– Vi har bott i Östra Hoby i 27 år så det känns lite svårt att flytta. Men gården är helt fantastisk, ljus och öppen, säger Peg Lindstrand.

Sedan öppnandet har många stannat till och undrat vad som hänt med den gamla förfallna gården. När de vågat sig in i den stora ladan har de mötts av möbler de känt igen.

– Möblerna är bekanta fast ändå inte. Färgerna är starka men mycket av mönster och modeller är snarlika gamla skånska möbler, säger Tomas Lindstrand.

Favoritland

Det som definitivt inte är skånskt är textilierna. Sjalar, kuddar, lapptäcken och klänningar är omisskännligt indiska. Möblerna har tillverkats av gammalt virke eller bara putsats upp och fått behålla sin patina.

Paret Tomas och Peg tillbringar halva året i norra Indien och halva i Skåne. Indien har varit favoritland de senaste 20 åren men det är bara de sex senaste åren de bott där långa perioder.

– Vi har försökt hjälpa till så mycket vi kunnat på plats men så fick vi den här idén. Det är kanske inte det enklaste man kan göra men det är roligt, säger Peg Lindstrand.

Tomas var tidigare vd för PP, Pressens Pensionskassa, och har varit van att tänka på ett ekonomifixerat, västeuropeiskt sätt.

– Indien har lärt mig att tid och möten med andra människor betyder så mycket mer än pengar. Vi har tagit med oss det hit och låter besökarna vandra runt, sitta och prata så länge de vill. Vi bjuder på espresso under tiden, säger han.

Härbärget får vinsten

Några kunder har frågat om man kan vara säker på att pengarna hamnar där de ska. Men både Tomas och Peg vill vänligt men bestämt markera att det inte handlar om traditionell välgörenhet. Barnen på natthärbärget i Indien är butikens aktieägare. Möblerna och textilierna är till salu.

– De som handlar hos oss ska göra det för att de tycker om sakerna de ser. Och härbärget tar hand om vinsten, säger han.

De poängterar också att de båda lever på sina pensioner och inte har samma krav på att gå med vinst som andra butiker.

På jättelika vaxdukar finns bilder på människor de träffat i norra Indien. Och på golvet står några bilder på tjejer från natthärberget.

– De står där för att påminna oss om varför vi gör det här, säger Peg Lindstrand.