Entusiasterna blev till entreprenörer

Det kanske inte är uppenbart för gästerna, men på Söderberg & Sara Café i Ystad jobbar flera giraffer, ett par lejon och åtminstone en surikat. Det finns också en svärdfisk som simmar mellan bageriet, kaféet och årets nyförvärv: Kafferosteriet på Österlen.

– Svärdfisken det är jag, säger Tilde Möller som driver Söderberg & Sara tillsammans med sambon Per Söderberg.

Han är surikaten, ett litet däggdjur i den sydafrikanska öknen (tänk Timon i Disneyklassikern Lejonkungen).

Paret gillar att bedriva business på sitt eget sätt och anställningsintervjuer är inget undantag.

– Vi har en rad bisarra frågor som vi ställer till dem som söker jobb hos oss. Inte på något kusligt sätt, utan mest för att säkerställa att vi får folk som tänker lite som vi eller åtminstone greppar hurdana vi är. Vi vill ha kul på jobbet och personkemi är viktigt, säger Per Söderberg.

– En viktig fråga hittills har varit: ”Vilket djur på den afrikanska savannen skulle du vilja vara?”. Det säger en del om en person, säger Tilde Möller och fortsätter:

– Jag är medveten om att svärdfisken inte lever på savannen, men det är ändå rätt svar för mig.

Bageriet Söderberg & Sara öppnade i Ystad våren 2010 och sedan dess har det lilla företaget växt rejält.

I våras öppnade bageriet ett nytt kafé på 100 kvadratmeter i det gamla Starshinehuset vid Österportstorg. Samtidigt tog Per Söderberg och Tilde Möller över Kafferosteriet på Österlen, där man förutom att rosta och servera kaffe har en restaurang med vedugnseldade pizzor.

– Under bra dagar i sommar, och vi har haft många, har vi serverat 300 varmrätter i lokaler som tar 65 personer. Vi hade ingen aning om att det skulle gå så bra därute, säger Per Söderberg och trycker bort ännu ett samtal på sin ständigt ringande mobiltelefon.

Tajmingen var inte klockren för expansionen. Under samma period som kaféet i Ystad och Kafferosteriet öppnade så fick Per Söderberg och Tilde Möller sin andra son.

Att det just blev en av bageriets stamkunder som kom på namnet som pojken döpts till, Harry, kanske kan ses som symptomatiskt för parets arbetsbörda under våren.

Entreprenörerna har knappt träffat några andra än sina kunder och anställda.

De förklarar att de är mycket stolta över vad de har åstadkommit på Kafferosteriet och kaféet, men är samtidigt lite självkritiska efter den hektiska sommaren.

Att gå från en handfull anställda på bageriet till att jonglera med 17 heltidstjänster blev ett bryskt uppvaknande.

– Vi har ägnat ganska mycket tid av den här sommaren åt att säga ”Förlåt, men vi har så mycket nu” eller ”Förlåt, det kommer ett schema, jag lovar att skriva ut det”. Samtidigt har vi mötts av stor förståelse från våra anställda, som svarat: ”Ja, men vi förstår, ni har så mycket nu”, vilket egentligen är ganska sjukt. Allt det där vill vi vända på tills nästa säsong. Vi vill inte ha den sortens relation med våra anställda, säger Tilde Möller.

Att driva ett familjeföretag, att arbeta tillsammans med den man lever med, har dock inte varit några problem.

– Vi är skitduktiga på att jobba tillsammans, Vi bråkar aldrig och är bra på att ha kul. Men vi kan också sakna varandra, sakna lite privatliv, fast att vi jobbar så här nära varandra, säger Tilde Möller och visar med händerna framför sig.

Som gemensamma ägare till ett växande företag har båda funderat mycket över varför de flesta kunder och leverantörer bara vill ställa sina frågor till Per.

– Det förutsätts att den som är man är chef. Det är något som jag har upplevt mycket, att jag eller någon av våra duktiga kvinnliga anställda blir förringade eller inte sedda över huvudet. Det är ledsamt och det gör mig förbannad, säger Tilde Möller.

Hon berättar att hon trodde att det mest skulle vara gubbar på 50 plus som skulle stå för det diskriminerande beteendet.

– Men i själva verket är vi alla på det viset. Jag känner att jag själv kan göra så, och jag tror att det är jättehälsosamt att man börjar titta på hur man själv tänker och agerar.

Den hektiska sommaren har inte fått paret att lägga band på sina expansionsplaner.

– Vi vill gärna ha ett kanelbulls­bageri i Köpenhamn, ett eget ölbryggeri och lite tid för att skriva böcker också. Har jag glömt något? säger Per Söderberg.

– En äppelodling. Men det är mest för att ha en anledning att äga en traktor, säger Tilde Möller.