Ett liv till häst i rikets tjänst
Att det bor en hästkarl i villan norr om Hälsobacken, förstår man så snart man stigit in genom dörren hemma hos Hodder Stjernswärd och hans hustru Emelie. Överallt finns saker som påminner om Hodder Stjern-swärds tid i kavalleriet och i kungliga hovstallet. I hallen hänger dragonernas hjälmar i två modeller och på kanapén ligger ett sadeltäcke, en valltrapp.
– Det var min fars. Han hette förresten också Hodder och var officer vid Skånska Dragonregementet i Ystad. När det lades ned blev han chef för hingstdepåerna i först Strömsholm och sedan Flyinge.
Det var där den nu 84-åriga Hodder Stjernswärd kom i närkontakt med hästar och lärde sig att rida.
Hodder Stjernswärds egen karriär går via Norrlands dragonregemente, K2 i Helsingborg, som han både var med att bygga upp och lägga ned, P18 på Gotland, P2 i Hässleholm och K1 Fo44 i Stockholm till Hovstallet. På kavalleriets aspirant- och plutonchefsskola blev han kurskamrat med Olof Palme. I sin bok avslöjar han att Palme inte utmärkte sig något nämnvärt i tjänsten, men var glad för att diskutera. På den tiden var hans åsikter ganska konservativa och han läste Svenska Dagbladet.
– Han glömde aldrig sitt kavalleristiska förflutna, minns Hodder Stjernswärd. När vi flera år senare stötte i hop på en Nobelfest och diskuterade litteraturpristagaren som vi inte visste mycket om, kunde Palme konstatera att "han var i alla fall kavallerist".
Berättelsen om Hodder Stjernswärds karriär är samtidigt också en bit modern militärhistoria.
Via Krigshögskolan kom Hodder Stjernswärd in i säkerhetstjänsten och ingick i den arbetsgrupp som bidrog till att avslöja spionen Wennerström.
– Wennerström hade en så kallad legend som han försökte slå i förhörsledarna. När han märkte att det inte lönade sig att ljuga berättade han i stället stolt om vad han åstadkommit. Han var tämligen fåfäng och ville stoltsera med sitt, som han själv tyckte, skickliga spionarbete.
Statsmän och spioner i all ära. I Hodder Stjernswärds liv är det hästarna som stått i centrum.
– Jag tror livet i sadeln format mig, säger han på sitt rättframma vis. Att rida har gett mig mod och framåtanda och ett gott självförtroende som jag haft nytta av i många andra sammanhang, inte minst i karriären.
Som hovstallmästare fick han inte bara hand om kungens hästar, utan alla kungafamiljens och hovets transporter. I arbetet ingår även att ansvara för stora ceremonier som dem vid statsbesök, riksdagens högtidliga öppnande och jubileer. Mer än en gång har Hodder Stjernswärd låtit sela fyrspannet till den kungliga sjuglasvagnen för att skjutsa kungen och hans gäster.
– Vid ett tillfälle, en kall februaridag 1985 var Zambias dåvarande president Kenneth Kaunda på besök. Med dunkar med hett vatten försökte vi värma upp sjuglasvagnen som tog presidenten mellan Artillerigården och slottet. Men Kaunda, som inte är van vid vårt klimat och var klädd i en alltför tunn paletå, frös. När riksdagen beslöt att hästarna skulle bort från försvaret var Hodder Stjernswärd en av dem som tog strid för att rädda kvar den beridna högvakten.
– Vi bildade en stiftelse och lyckades tack vare en förening som snabbt fick 20 000 medlemmar samla 20 miljoner kronor.
– Det sägs att högvakten näst efter Vasamuseet är det som lockar flest turister i Stockholm och det känns skönt i dag att den räddats kvar.
På äldre dar har skrivandet blivit en allt viktigare del av Hodder Stjernswärds liv. Tre militärhistoriska böcker har han gett ut och nu har han samlat sina minnen och erfarenheter från sitt långa och brokiga liv i boken Berättelser för upp- och avsuttna. I den berättar han även om sina båtäventyr; som besättningsman i vikingafärden med Krampmacken och som långfärdspaddlare i kanadensare på svenska, skotska och franska floder. Några fler böcker tror han inte att det blir.
Men än händer det att han tar sig en ridtur på hovstallets hästar. Så helt avsutten är han ännu inte.
Fotnot. Hodder Stjernswärd har även gett ut böckerna Två kavallerister från Sveriges stormaktstid, 1996, Balaklavasyndromet 2001 och Ve de besegrade 2005.
