Grishals och karré

Ystad Artikeln publicerades

M ycket tar man för givet. Äppelträd och rosor, till exempel. Men grishals gives knappt längre.

Träffade ett par från Falun under Matrundan. Kom att prata om odling och odlingszoner. I Falun vet man inte om rosorna ska överleva vintern, berättade Falukvinnan. Så kan det vara här ibland också, fast det är inte regel att rosorna stryker med.

Men där Falumannen ursprungligen kom från, längre uppåt landet, växte inga äppelträd. Inga äppelträd – ingen äppelblom. Det låter läskigt, overkligt på något sätt. Som ett tillstånd efter den stora Katastrofen då fåglarna tystnat och fruktträden inte längre blommar. Fast norrlänningarna har kanske annat att glädjas åt – hjortron, norrsken och mygg.

Här ska jag inte spä på fördomar om hur det är i olika delar av vårt land. Men jag har svårt att tänka mig ett liv utan fruktträdens blomning.



I veckan har insändardebatten som rasade i Ystads Allehanda den heta sommaren 1994 uppmärksammats. Nu avslöjas att kåsören Kjell Swanberg, död för tillfället, visade sig vara den upprörda 08:an som retade gallfeber på folk när han gisslade den obegripliga skånskan och upprördes över att affärer sålde något så brutalt och bestialiskt som grishals. Det skulle vara fint och heta fläskkarré annars fanns det risk för att barnen skulle ta skada.

Humoristen Swanberg roar från sin himmel. Hela fläskiga debatten kan man läsa i YA:s nättidning.



Sedan det begav sighar fläskkarrén flyttat fram sina positioner i köttdiskarna. Skam till sägandes går det knappt att få tag på grishals längre. Det är säkert inte Swanbergs fel.

Jag gjorde en snabb gallup hos två säkra livsmedelskort på Österlen – lanthandeln i Vitaby och Hans Hansson i Lövestad.

Helena Ingvarsson i Vitaby säljer fortfarande marinerad grishals. Fast hon erkänner att karrén nog vunnit terräng.

På Hans, som man säger, kommer köttet färdigförpackat. Där gives bara karré. En tröst är att den på grillen blir nästan lika god som grishals.