Han deserterade från legionen

Ystad Artikeln publicerades

Efter tio månader i främlingslegionen fick Lill nog. Under en permission i Ystad bestämde han sig för att desertera. ”Jag skulle inte rekommendera någon att söka sig dit. Det är ett fruktansvärt liv att leva”.

Han är glad över att vara tillbaka i Ystad. Glad över att åter känna sanden mellan tårna och glad över lugnet. Det enda som Lill, som är ett fingerat namn, saknar är kompisarna från legionen.

– Efter gymnasiet gick jag GMU, grundläggande militär utbildning, sedan jobbade jag sex månader som militär i Skövde. Men jag kände att jag inte gjorde någon nytta.

På regementet P7 hade en kamrat tipsat om främlingslegionen och Lill började leta information på nätet. Ett frö hade börjat gro.

– Jag gillade militären i Sverige och är jäkligt nyfiken. Jag gillar utmaningar.

I slutet på förra sommaren kände Lill att det var dags att stilla sin nyfikenhet och köpte en sista minuten-biljett till Frankrike.

Tester och intervjuer i fem dagar

Utan att tveka gick Lill in på Främlingslegionens ansökningskontor i Paris och lämnade över sitt pass.

– Jag fick göra tester och intervjuer i fem dagar. När det inte var tester fick jag jobba i deras kök.

Lill gick vidare till nästa steg – högkvarteret utanför Marseille.

– De är kända som Gestapo. Testerna var tyngre och intervjuerna väldigt speciella. Många tror att legionärerna bara är mördare och pedofiler. Det är inte sant – de åker ut redan vid intagningen.

Lill fick ta av sig till bara kalsonger medan ”Gestapo” skrek frågor om varför han kommit dit och vad han hade gjort tidigare i livet.

– Vi blev indelade i grupper och fick göra ännu fler tester. Det var folk överallt, de flesta från rysktalande länder.

Kontrakten på franska

Utav 42 män i gruppen gick elva vidare. Männen rustades med träningskläder, uniformer och väskor och fick skriva på ett kontrakt.

– I kontraktet förbinder jag mig att vara med i legionen under fem år. Men exakt vad som står i kontrakten vet jag inte. Det var på franska.

Efter en veckas utbildning skickades de purfärska soldaterna till södra Frankrike för elitträning. Lill skulle skolas till fallskärmsjägare på regementet i Korsika.

– Fallskärmsjägarna är kända i legionen för att vara de hårdaste.

Dagarna fylldes med träning och på kvällarna fick männen stryka kläder, lära sig vapen och skrubba toaletter. Ett annat måste var att lära sig legionens franska sånger utantill.

– Jag satt uppe hela natten och skrev ner sångerna på ett papper, ord för ord.

Skriva ner alla refränger

Det hände att Lill tvingades sitta upp till fem på morgonen för att skriva ner alla refränger – för att en timme senare börja den nya dagen med att springa.

– Klart man var trött i huvudet, men det var bara att stänga av och göra det man blev tillsagd.

Lill poängterar att han trots de tuffa ansträngningarna trivdes. Att han varken kände något obehag för att döda – eller bli dödad.

– Legionärerna utbildas för att förgöra sitt byte. Man får göra så många coola saker, saker som man annars aldrig hade fått uppleva. Det var svinkul.

Samtidigt kunde han känna en saknad efter livet. Att träffa tjejer och umgås med kompisar.

Efter tio månaders träning var permissionen efterlängtad. Då hände det som alla legionärer fasar för. Under en dagspermission gick han till krogen och drack sig full. Lill kom tre och en halv timme för sent till samlingen.

– Det kändes som om jag bara hade sovit en sekund när jag som straff tvingades marschera i 13 timmar med en stor väska och en bår på ryggen. Precis innan vi började gå sa sergeanten: Ni får ingen permission – ni ska i fängelse!

Straffet på 15 dagar i en cell förhandlades ner till fem dagar då Lill och hans kompisar tvingades gå upp fem på morgonen och sopa regementet med en kvast tills solen gick ner.

Lill poängterar att de flesta soldater i legionen är där för pengarnas skull. Att de 2 000 euro som lönen var på är en förmögenhet för många nationaliteter. Själv längtade Lill mest efter att sova.

– Efter fem dagar fick jag ta ut resten av min permission, vilket blev två veckor. Jag åkte hem till Ystad.

Lill hämtades av en kompis på stationen och gick ut och tog en öl för att fira.

– Det var jäkligt jobbigt, jag blev helt stirrig över att ha folk omkring mig som jag inte hade kontroll på.

Kändes annorlunda

Allt kändes annorlunda än förra sommaren och Lill märkte att han hade förändrats.

– Jag träffade familjen och mina vänner, det var underbart. Jag insåg att jag inte hade något liv i legionen.

Det har gått en månad sedan Lill kom hem och han har bestämt sig för att inte återvända.

– En del av mig ville bara åka tillbaka, men den goda sidan av mig visste att jag inte mådde bra. Man utbildades till att bli aggressiv och bestämd men jag är jag och tycker om mig själv som jag är.

Lill menar att det nu är för sent att ångra sig. Att om han skulle åka tillbaka hade hans liv förvandlats till ett helvete.

– Jag har deserterat, det valet har jag gjort. Jag vill inte missa livet.