Henric Tiselius: På en rik blomsteräng

Krönika Artikeln publicerades
Henric Tiselius
Henric Tiselius

Alltså, i min krönika så skulle jag gärna skriva om det ljuva livet här på Österlen, det som jag fått sedan jag flyttade hit.

Om alla blommorna, budlejorna, kransveronikorna, kaprifolen, salvian, plommonträden. Alla de där som är så bra på att dela med sig av det sötaste de har. Så att humlorna pilskt kommer och hjälper allt att växa.

Så tänker jag på rosorna, blåklinten, nejlikorna … ja även maskrosorna får vara med i vårt landskap, så fyllt av mångfaldens rikedom.

Egentligen den sköra blåsippan med. Men plötsligt har den förvanskats – till något groteskt.

Inte blåsippan som i backarna står, utan den som tränger in i våra vener och menar att tiden är ur led. Att man ska leva sitt liv med hat. Har den ens tittat sig omkring? Sänk axlarna. Se vilken sötma naturen bjuder. Kan de bittra och glädjelösa inte med stolthet istället visa andra runt och välkomna världen? Vore inte det ett mycket roligare sätt att leva? Naturen är mycket bättre på att samarbeta än att konkurrera.

Nej, det är lite för nära nu för att en krönika bara ska få handla om blommor. Kanske kan min nästa text handla om naturen, alla de djur och öppna, givmilda människor jag vill prata om. Som har bjudit in mig. Jag kanske kan berätta om förra helgen när jag glömde den där flaskan vin till middagen vi var bjudna på, men där vi självklart fick ta del av de andras. Så mycket gladare vi blev av att dela. Tack. Eller kanske när mina nya vänner häromåret kunde skaffa sig en mycket efterlängtad familj genom att ta emot två unga flyktingar. Idag är det deras barn och vi gläds. Som exempel på vad givmildhet gör med oss djupt i själen.

Men nej i denna tid tränger sig tyvärr ett ämne på som just nu är viktigare än alla de andra. Och ger mig gåshud. Det är inte bara för att dessa män är klimatförnekare så att bina dör. Eller tycker att vi inte ens har råd att ta emot FN:s kvotflyktingar. Har de sett sig omkring?

Jag har förstått att det inte är någon idé att tro att en krönika i detta så kallade fake-media skulle påverka en enda antidemokrat, trångsynt rasse eller räddhågset troll. Men kom inte och säg att Sverige inte är vackert, att Sverige inte har råd, att Sverige inte betyder mångfald. Och demokrati – trots de brister som finns. Var rädd om det. Det Sverige ni eftersträvar är att avskaffa Sverige, den tröttaste bluffen av allt.

Ni kan inte mena allvar. Jag vet inte vilket som är värst, om ni inte gör det – eller faktiskt gör det.

Att bli en hel människa blir man tillsammans med andra. Att bli en glad människa blir man tillsammans med andra. Kanske är det vi andra ska sjunga istället för att dunka huvudet blodigt mot den växande fascismen: ”Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi bli.” Var inte rädd, det finns sällan fog, var öppen och bli lyckligare.

Jag gillar jorden under mig där jag gräver för växterna, allt myller där nere och vad det ger. Men ge fan i att kliva i det brunkladdiga. Man måste alltid vara beredd att höja blicken från sin egen täppa för att utvecklas.