Herbert har dragit loss många fartyg

– Det är nog is, förklarade kaptenen för besättningen när fartyget styrde rakt upp mot land för full maskin. Inte förrän tio meter från stranden stannade fartyget.

Likheterna med onsdagens grundstötning är många. Kåseberga räddningsstation kunde ta sig till fots ut till haveristen. Det visade sig snart att kaptenen var kraftigt spritpåverkad. Han anhölls misstänkt för sjöfylleri. Fartyget var på väg från Malmö till Bornholm och trots att det nästan körde upp på torra land orsakade grundstötningen inga läckor eftersom strandstenarna i området är så runda.

Då som nu lockade haveriet hundratals nyfikna. En hel skolklass ritade av den ovanliga fickparkeringen 1971. I går förevigades det strandade fartyget framförallt med hjälp av kamera. Det vanligaste motivet – hustru stående framför båt.

– Lite mer till vänster, nej till höger. Backa!

Regisseringen är i full gång och det gäller att få ut motivet så nära båten som möjligt. Många tvingas därför balansera långt ut eftersom vattenståndet är fortsatt lågt.

Herbert Wallin, 80, från Kåseberga följer dramat från land, liksom han gjorde för 35 år sedan när det tyska fartyget gick på grund här. Han är van vid strandade båtar och har själv dragit loss flera fartyg under sin tid inom sjöräddningen på sextiotalet. Det var inte ovanligt att båtar körde på grund och 1961 utsågs Kåseberga till den livräddningsstation i landet som undsatte flest, berättar Herbert Wallin. Navigationsutrustningen var minimal. Radar och ekolod var sällsynt.

Arbetet inom sjöräddningen var frivilligt och under sex år kombinerade Herbert Wallin yrkesfiskandet med att hjälpa fartyg i nöd. Ersättningen var 20 kronor för sex timmar eller 40 kronor för ett dygn.

– Mer var inte livhanken värd för den som hjälpte andra. Men pengarna var inte det viktiga. Herbert Wallin minns särskilt en dimmig dag på sextiotalet då han drog loss tre båtar på samma dag. En av dem låg precis där Vita ligger i dag, säger han. De andra två låg strax väster därom.

– En av dem hade så brått därifrån att han varken hann säga tack eller adjö.

Numera fiskar Herbert Wallin bara från land, men intresset för havet och sjöfart sitter in. Nu följer han med intresse det strandade fartyget Vita.

– Stigarna är vältrampade. Det ser ut som på sommaren! säger han när han pinnar fram mot det strandade fartyget.

– Det är lite mystiskt. Någon ombord borde ha ingripit.

Självfallet funderar han kring möjliga sätt att få loss båten, men är blygsam när det gäller att dela med sig av sina teorier. Med en rejäl knyck borde fartyget gå ganska lätt att rubba, tror han. Men han har svårt att förstå att det måste ta så långt tid och byråkratin runt bärgningen verkar mer invecklad i dag än på sextiotalet. Då satte man igång direkt med att dra loss båten.

– Det är mycket krångligare att bärga en båt i dag, tycker jag.

Anna-Karin Johansson

0411 - 55 78 50

anna-karin.johansson@allehandasyd.se