Lars Mohlin: Ska det finaste journalistpriset gå till en robot?

Ystad ,
Foto:

Det sägs att robotar tar över journalistiken. Och visst, ibland är datorer effektiva journalister. Men ett mänskligt samtal klarar de faktiskt inte av.

Artikeln publicerades 9 november 2017.

I veckan presenterades de nominerade till årets upplaga av Stora journalistpriset. Ett antal i huvudsak begåvade kollegor har möjlighet att vinna denna prestigefulla utmärkelse vid den sedvanliga stora branschfesten på Operaterrassen i Stockholm senare i november.

Det som sticker ut i år är nyhetsbyrån Siren som är nominerade för sin nyhetsrobot ”Robotea”. Roboten är egentligen ett datorprogram där olika algoritmer styr och sorterar offentliga handlingar från de cirka 200 myndigheter Siren bevakar, till exempel alla statliga verk och landets alla domstolar.

Ystads Allehanda är kunder hos Siren och när det på ett departement i Stockholm dyker upp ett dokument som berör sydöstra Skåne levereras det sekundsnabbt till oss.

På YA läser vi själva den kommunala posten, kollar domarna i Ystads tingsrätt och pratar dagligen med våra kommunpoliser. Ingenting slår lokal närvaro när det gäller att gräva fram nyheter. Men utan ”Robotea” hade vi faktiskt missat många lokala nyheter, och det gäller de flesta av Sveriges lokaltidningar.

Visst kan ett datorprogram göra ovärderliga insatser för journalistiken och därmed demokratin. Faktum är att årets kanske största inrikepolitiska nyhet kom just via nyhetsbyrån Siren. De nosade upp bötesföreläggandet som visade att generaldirektör Maria Ågren brutit mot lagen. Det som sedan rullades upp, den så kallade skandalen inom Transportstyrelsen, ledde till två ministrars avgång och kommer säkert att återkomma i den politiska debatten fram till valet.

Jag ser gärna att ”Robotea” får ett pris.

Men sedan finns det en annan form av robotjournalistik som jag kanske inte värderar lika högt. Många sportredaktioner i landet publicerar numera korta artiklar om till exempel fotboll i de lägre divisionerna skrivna av nyhetsrobotar. Den matchfakta som rapporteras till Fotbollförbundet omvandlas via programvara till en text där slutresultat, tabellläge och målskyttar nämns. Det är snabbt, billigt och effektivt. Men fullständigt själlöst och torrt.

På YA jobbar sporten på det gamla hederliga sättet, vi pratar med folk. Om vi inte har möjlighet att närvara vid en match ringer en reporter upp de inblandade och intervjuar dem om matchen. Det som roboten missar – känslorna, kampen och kanske beskrivningen av den osannolikt snygga rökaren i krysset – är ju faktiskt vad sport går ut på.

Robotar är bra på att samla ihop fakta. Men för att berätta om det som finns bakom siffror och myndighetsbeslut behövs det fortfarande människor.