Liv Akne: Liv Akne: Brev till en nybliven fyraåring
Kära dotter, jag älskar att du vill bli som mig. Så jag har inte hjärta att berätta för dig att det här med att bli vuxen också innebär massor av smutstvätt och räkningar och en och annan hjärtesorg. Och svarta, svarta pms-dagar.
Än behöver du inte få veta att mens är att smussla med bindor skoltiden igenom. Att det är något man kallar för ”kommunister i lusthuset” och ”lingonvecka” i skämtsam ton men helst inte pratar om i övrigt. Helst vill jag berätta att det är helt naturligt, att många kvinnor har det och låta det vara bra så.
Jag vill att du ska slippa besöka toaletter utan papperskorgar när du menstruerar. Att du aldrig ska behöva blöda igenom kläderna på en historielektion och sen skämmas för mycket för att gå tillbaka till skolan den dagen. Att du ska känna dig fri nog att säga ”jag har mens” när någon frågar varför du inte badar, men också lika fri att inte berätta om du inte vill, utan att bli kallad badkruka.
Fast det kanske blir enklare när du hunnit växa upp. Jag ser flera goda exempel runtomkring mig. Konstnärer gör menskonst och hänger blodiga tamponger om halsen. Radion har sommarprat av Liv Strömqvist bara om mens.
På tal om Strömqvist förresten, så har hon ritat en stor teckning med en menstruerande konståkerska som de har satt upp i tunnelbanan i huvudstaden. Fast nu är det några killar som vill ta bort den. De har nog inte så god kontakt med sina inre feminister, tror jag.
Organisationen Mensen kämpar för att tvätta bort stigmat kring mens istället för blodfläckarna. De jobbar med att upplysa grundskoleelever om menscykeln och mensrelaterade sjukdomar och förklara hur det kommer sig att det ses som så fult och äckligt.
Och för varje såld menskopp i Sverige donerar det Malmöbaserade företaget Flow cup en likadan till flickor i Namibia och Sydafrika så att de kan gå i skolan alla dagar i månaden. Det ska vara självklart att alla flickor får gå i skolan så mycket de vill. Var de än bor.
Om allt detta vill jag berätta för dig, min unge.
Jag vill inte berätta att det krampar och strålar och kör när det börjar. Att du kan bli både arg och ledsen utan att du fattar hur eller varför.
För dig är mens ännu något åtråvärt. Ett vuxenprivilegium, som att äta hur mycket glass som helst utan att borsta tänderna. Och köra bil och dricka vin och tugga tuggummi och annat som du säger att bara vuxna gör.
Än så länge är vuxenlivet bara ett mystiskt lyckoland som hägrar i framtiden. Jag vill inte att den bilden ska grusas av gamla fördomar om hur kroppar får vara och se ut och bete sig. Det finns problem så det räcker ändå i världen.
Och så vill jag att du får ha så många fina örhängen du vill.
