Annons

Lukas Ernryd: Lukas Ernryd: H har inte tid att följa några debatter om att begränsa invandringen – han är för upptagen med att jobba

H gör den bästa falafelrullen du kan hitta på jorden. I veckan frågade jag honom om hemligheten och han svarade ”kärlek”. Men egentligen har 24-åringen inte tid att prata med mig.
Lukas ErnrydSkicka e-post
Publicerad 28 maj 2018
Lukas  Ernryd
Detta är en personligt skriven text i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: Lasse Ottosson

H är för upptagen med att jobba 16-timmarspass sex dagar i veckan. Så är hans liv. H vaknar, går till jobbet, frågar vilken sås folk vill ha och sen går han hem.

H har inte tid till mycket annat. Som att se på ”Agenda” och höra på partiledardebatter om vikten av att begränsa invandringen.

Annons

För då jobbar han.

Om han inte är upptagen med att slänga ut bråkstakar från restaurangen. Som de som letade sig in där förra lördagsnatten. Ett gäng adrenalinstinna dårar som försökte få tag på en kniv.

H ställde sig framför sin kassa och försvarade den som den sista droppen vatten. Jag frågade honom om det var värt att riskera livet och han svarade ”min restaurang är mitt barn”.

En efter en slängde han ut dem. Sen orkade H inte mer, trots att han går på gym för att kunna skydda sitt hål-i-väggen-ställe. Då kom hans kusin i sista sekund och kastade ut den sista idioten.

Men H har egentligen inte tid med sån skit.

H har inte ens tid att följa med mig till tidningen för att se redaktionen. Jag har frågat honom 20 gånger. Men när H får en timme över så jobbar han extra i den andra restaurangen som familjen driver.

Häromdagen frågade jag igen om han ville se hur vi jobbar. Varför? För att han älskar nyheter och är inne på alla tidningssajter flera gånger om dagen. H älskar nyheter så mycket att han blir förbannad på mig när vi missar grejer.

Jag blir rörd av hans omsorg för sin lokaltidning. Men H viftar bort alla mina ord. H vill bara att alla ska göra sitt jobb. Luthersk arbetsetik i sin renaste form.

Och H ger alla kunder service som vore de kungar, prinsessor eller sultaner. Men dricks får man inte ge. Det kommer han ihåg. Då slår han av på priset nästa gång. Så jag har börjat smygswisha restaurangens nummer.

Men det märkte han också. Då ville han porta mig i en vecka.

Annons

Så håller vi på. Jag och H.

Men H har inte tid med mitt jidder. Han har inte tid med något annat än att försöka få plus och minus att mötas på sista raden.

Och H har som sagt inte tid att följa några debatter om att begränsa invandringen. Han är för upptagen med att bygga det här landet.

Ditt land, mitt land, vårt land.

H:s land.

Men mest av allt saknar han sitt Kurdistan. För hans familj valde inte att flytta hit. De flydde hit. Och de betalar tillbaka för gästfriheten med sin tid. Genom att baka sitt bröd och göra falafel med en hemlig ingrediens som stavas kärlek.

En dag hoppas jag att han får tid att följa med mig till redaktionen. Men mest av allt hoppas jag att han någon gång får chansen att flytta tillbaka till sitt hemland igen.

Att det blir säkert där. För det är det enda han vill. Så han kan uppfylla sin dröm. En dröm om att öppna restaurang i nationen där hans släkt levt i generationer.

Jag önskar det inte bara för hans skull. Det handlar om min självbevarelsedrift. Om det blir krig här i Europa så vill jag ha ett ställe att kunna fly till.

Och där hade jag serverat köttbullar med lingonsylt till honom. Där hade jag haft en Dalahäst på en hylla, ätit jordgubbar med grädde till midsommar och sett Kalle Anka på julafton.

Annons

Längtat hem.

Hört kyrkklockan slå.

Annons
Annons
Annons
Annons