Med våren kommer solen och ungarna

Vallabyerna sitter och solar, muntjakerna diar sina ungar, surikaterna gräver på sin underjordiska barnkammare och älgen Hilding tjurar över att han har fällt hornen. Det är vår på Ystad djurpark.

Ystad
"Det här är väl min unge?" En angoraget flemar, det vill säga sträcker på överläppen för att förbättra sitt luktsinne.
Foto:
Den här muntjackkalv är knappt ett dygn gammal, men har redan varit uppe och visat att den kan skutta.
Foto:
"Vad sägs om mitt bo? Jag har byggt det själv." Personalen på Ystad djurpark tror och hoppas att surikaterna Bea och Fabian (bilden) ska få ungar när som helst. Ingången till deras underjordiska bo ser ut som en smärre krater. Vid ett tillfälle har de energiska surikaterna faktiskt grävt sig ut ur inhägnanden.
Foto:
Tappad manlighet. Djurskötare Caroline Pålsson visar älgtjuren Hildings fällda horn. Sju taggar.
Foto:
Vallbyn Mollys unge har inte sett dagens ljus i många sekunder. Den är ännu så liten att den mest ligger i mammas trygga pung.
Foto:
"När lemurerna solar sitter de still som Buddha och bara njuter", berättar Caroline Pålsson.
Foto:

På söndagsmorgonen upptäckte personalen på Ystad djurpark den senaste i raden av ungar som tittat fram i vårvädret. En några timmar gammal muntjak, ett ostindiskt hjortdjur, ligger och tar igen sig i skydd av några grenar.

– Precis som rådjuren så lämnar muntjakerna sina kalvar gömda i gräset, och återvänder bara för att ge mat. Men jag har redan sett att den här krabaten har varit uppe på benen, så det ser bra ut, säger djurskötaren Caroline Pålsson.

I samma hägn skuttar parkens små kängurur, vallabyerna, runt. De två honorna Molly och Halta har båda fått ungar, men de gömmer sig ännu helt i mammornas pungar. Här kommer de faktiskt vara ända upp till ett års ålder.

– Det ser rätt brutalt ut till slut, när de stora ettåringarna vill hoppa in i mammas pung, men nu är de fortfarande väldigt små. Än så länge har vi bara fått någon enstaka skymt av Mollys och Haltas ungar, säger Caroline Pålsson.

Personalen på den ännu säsongsstängda parken har stora förhoppningar på Bea och Fabian. De är ett nytt par surikater – däggdjur från den sydafrikanska öknen (karaktären Timon i Disneys Lejonkungen är en surikat) – som visat sig både kära i varandra och driftiga.

De har inte nöjt sig med det bo som personalen inrett inomhus. De har istället grävt en egen lya i inhägnaden och att döma av storleken på den stora kraterliknande ingången så skulle det nya boet kunna vara rejält rymligt.

– Vi hade ett annat surikatpar tidigare, men de trivdes inte lika bra med varandra och grävde aldrig något som liknar detta. Det här kan faktiskt vara hur stort och djupt som helst under jord. Och visst är väl Bea lite tjock och bred om höfterna? Jag tycker att jag skymtar hennes spenar. Vi hoppas verkligen att de är på gång med ungar, säger Caroline Pålsson.

Inne i det stora visningsstallet fick angoragetterna killingar för en månad sedan. På den tiden har de blivit dubbelt så stora.

Här finns också de 18-månader gamla kamelsystrarna Sophia och Natascha, som kom till Ystad djurpark från Kolmården i höstas. De har lite konstiga frisyrer, eftersom de håller på att tappa sin vinterpäls.

– De här tjejerna har verkligen acklimatiserat sig bra på kort tid och är otroligt sociala. De är faktiskt tränade att gå med grimma, men vi får se om vi kan behålla det beteende. Det beror lite på om de ska få gå tillsammans med vår kameltjur Jorma eller inte, säger Caroline.

Allra längst bort i parken, i det yttersta hörnet av älghägnet, ligger älgtjuren Hilding. Han har fått mat och är inte det minsta intresserad av att komma och hälsa. Han har nämligen fällt sina horn, något som älgtjurar gör vanligtvis i januari-februari.

– Det märks tydligt på hans temperament att han har tappat hornen. Vissa dagar är han bara ynklig, men ofta är han faktiskt ganska kaxig. Det är som om han måste kompensera. På hösten, när han har horn, är han mycket stoltare och lugnare. Men, men, nu är det vår och hans horn börjar ju växa igen, säger Caroline Pålsson.