Museichefen minns ett kvartssekel på Klostret

I rosengården på Klostrets innergård har Fornminnesföreningen samlats för en liten picknick. Anledningen är att fira släppet av föreningens årsbok för 2018, Ystadiana.

Titeln för årets upplaga, Gå i kloster!, anspelar förstås på Shakespeares berömda dialog där Hamlet uppmanar den unga adelsflickan att bli nunna.

– Jag funderade mycket på titeln, men den kändes på något sätt rätt, säger Håkan Nilsson, som var museichef 1990-2016.

– Det har varit viktigt för oss som har jobbat här att påminna oss om klostertiden och samtidigt ta bort det religiösa. Vi har velat ta vara på det goda som klosterordnarna tillfört människorna, i detta fall i Ystad.

Håkan Nilsson förklarar att han alltid tyckt om Ystadiana.

– Det är alltså en enastående dokumentation av Ystads historia, som saknar motstycke menar jag.

Hans bok, som har underrubriken Glimtar från 25 års museiverksamhet,kretsar kring ”det kommunala museets vedermödor och glädjeämnen”.

– Ett av glädjeämnena har varit Fornminnesföreningen, för jag tror inte att jag hade stannat så länge i Ystad om vi inte hade haft det här samarbetet.

– Om jag räknar ihop värdet för alla tjänster och pengar som jag fått från Fornminnesföreningen till olika projekt genom åren så rör det sig säkerligen om 15 miljoner kronor. Det är jävligt mycket pengar, men det har verkligen behövts.

Föreningens ordförande Per-Axel, Pax, Sjöholm tog tillfället i akt att hålla ett litet tal i rosengården.

– Utan Håkans enorma entusiasm och engagemang hade vi inte sett den här fantastiska utvecklingen av Klostret som vi har sett under de här åren.

– Den här boken hade inte heller blivit av utan Ingela Bergils faktagranskning, Lucas Göléns formgivning och bildredaktörskap – båda som har jobbat lika länge eller nästan lika länge på Klostret som Håkan – och Ronny Nielsens, ska vi säga piska, i egenskap av vår förlagsredaktör.

Som Klostrets besökare vet har Håkan Nilsson inte backat för kontroversiella inslag i utställningarna genom åren. Boken Gå i Kloster! bjuder på många anekdoter från kulisserna.

– Alla utställningar har varit roliga, men det är klart att Döden i Ystad var speciell och, får vi väl säga, togs emot med lite blandad förtjusning. Jag minns att församlingen inte var jätteglada över att jag fyllde Klosterkyrkan med likvagnar och gravstenar.

Ordet ”arbetsglädje” kommer till minnes när man som läsare bläddrar i boken, men forne museichefen kan inte låta bli att komma med några korta beska ord i sista kapitlet.

– När man jobbar med kommunal förvaltning och jobbar med kultur så är det ibland som att slå huvudet i väggen. Kulturen och stadsmiljön framhävs i så många sammanhang, men när det gäller större investeringar så är det faktiskt ofta inte kommunen som har stått för det utan det är föreningslivet, både när det gäller teatern och museerna, säger Håkan Nilsson.

– Men jag ska till Ystads försvar säga att det har blivit mycket bättre.