När det ofattbara händer

Ystad

I dag är det internationella barncancerdagen. Carina och Magnus Eriksson i Sjöbo vet hur viktigt stödet till drabbade familjer är. För snart fyra år sedan miste de sin son Wille.

Artikeln publicerades 15 februari 2011.

Det blåser kallt när Carina och Magnus Eriksson tillsammans med barnen Hugo, 10, och Hilda, 3, på alla hjärtans dag, Willes födelsedag, besöker graven på Södra Åsums kyrkogård i Sjöbo.

– När ens barn fyller år ska man inte åka till kyrkogården, säger Carina Eriksson.

Men Willes grav besöker familjen ofta, och alltid på hans födelsedag. Carina Eriksson är också noga med att understryka att Wille fyller år i dag. Hans födelsedag firas med tårta, mormor och morfar kommer på besök, och villan i Sjöbo är städad som inför vilket kalas som helst.

Naturligtvis är det annorlunda. Det är en svår och sorglig dag för hela familjen. Sonen Wille dog på Lunds lasarett, två år, tre månader och 16 dagar gammal. Det är nu snart fyra år sedan.

Wille Eriksson var en pigg ett och ett halvt åring. Familjen åkte sommaren 2006 på husvagnssemester till Öland. Det var en härlig semester.

Men sonen hade blivit lite förändrad. Var det en trappa eller en liten tröskel så var han väldigt försiktig. Han sprang inte gärna längre. Föräldrarna trodde att det var något med balansnerven, och sökte läkare. Efter många undersökningar och mycket oro och ovisshet kom beskedet som är en mardröm för alla föräldrar. Den yngste sonen hade en hjärntumör som satt på ett sådant sätt att den inte gick att operera. Och sonen Wille var också för liten för att strålbehandlas.

– Det var hopp och förtvivlan hela hösten. Vi ringde också till andra läkare för att höra om det inte fanns något att göra, säger Carina Eriksson.

Läkarna satte in cellgiftsbehandling. Wille Eriksson fick genomgå fyra operationer och flera undersökningar. Men i början av maj fick familjen beskedet. Det fanns inte mer att göra.

– Vi åkte hem. Wille ville bara vara hemma.

Den 30 maj hjälpte Wille som vanligt till med att duka för frukosten. Han ville inte äta den morgonen och sedan mådde han illa och blev trött. Han lade sig i sin säng och föll i medvetslöshet. På eftermiddagen 30 maj dog han på Lunds lasarett, med hela familjen samlad runt omkring sig.

Under hela sjukdomstiden arbetade inte Carina och Magnus Eriksson. Det kändes nödvändigt, inte minst för att få tid med storebror Hugo.

– Det är viktigt att inte glömma bort det friska barnet. Det är lätt att allt fokus hamnar på det sjuka barnet, säger Magnus Eriksson.

Carina Eriksson understryker att man ska göra det man själv tycker känns rätt.

– Man ska inte göra vad andra tycker.

De har båda hanterat sorgen olika. Han började jobba relativt snabb. Hon har haft svårare att komma tillbaka till vardagen.

Ganska snart efter Willes död blev Carina Eriksson gravid med Hilda, nu 3 år.

Sorgen är fortfarande starkt närvarande.

– Varje dag är en kamp. Vi älskar både Hugo och Hilda, men vi har tappat en stor skärva från våra hjärtan.

Men det var storebror Hugo som ändå gjorde att dagarna efter Willes bortgång ändå fick någon struktur, att vardagen återvände.

Familjen tycker att Barn- och ungdomssjukhuset i Lund gjorde vad man kunde för Wille.

– En del gamla vänner har fallit ifrån, en del finns kvar och nya har kommit. Det finns också vänner som har gett ett oväntat stöd, vilket man verkligen behöver i en sådan situation, säger Magnus Eriksson.

Paret Eriksson är med i en "vi som mistgrupp" som har betytt mycket för sorgearbetet. Det är värdefullt att få prata med andra som har likartad erfarenhet.

Vissa dagar är sorgen efter sonen extra svår att bära. Carina Eriksson säger att hon har lärt sig att följa med i svackorna.

– Dalarna är inte lika djupa, och kommer inte lika ofta. Men det är lika jobbigt, säger hon.

Efter sonen död har de också fått en annan syn på vad som är viktigt i livet. De lever mer för dagen.

Nu på internationella barncancerdagen vill de båda föräldrarna framhålla hur viktigt det är stödja cancerforskningen och ge stöd till drabbade. Carina och Magnus Eriksson har också en egen insamling, Willes Kämpefond, som till exempel köper in leksaker till avdelningen i Lund där Wille vårdades och skänker pengar till forskning och till cancersjuka barn med familjer.