Peter Lindgren: Peter Lindgren: Glöm Ales stenar och klostret – här är Ystads smultronställen
Eftersom jag älskar Ystad om sommaren tänker jag ge er fem av mina smultronställen. Sådana ni inte kommer att hitta i en turistguide. Glöm Mariakyrkan, glöm klostret och glöm Ales förbannade stenar. Är de där platserna mer än blott stenar, uppförda med en varierande grad av arkitektoniskt snille? På mina smultronställen finner ni det mänskliga, känslorna, livet, ja nära på döden.
Vattengraven i Nybrostrand
Min faster har ett sommarställe i Nybrostrand och här var jag en del som barn. Tog man kortaste vägen till vattnet kom man exakt till ett ställe som borde dödskallemärkas. Det var en halv meter djupt, en halv meter djupt, en halv meter djupt – PANG! – tre meter djupt. Jag tror att jag lärde mig simma här. För att jag var tvungen.
* Hit kan ni med fördel åka för att göra hela familjen simkunnig.
Fridhemsgatan
Jag bodde tre år i de ”Svinalängor” som blivit rikskända genom Susanna Alakoskis roman. Boken innehåller en hel del elände men för mig är Fridhemsgatan pur ungdomsnostalgi. Antingen gick man över till bröderna Bacon och hängde (fungerade bra ända tills jag somnade mitt i Gladiator och de tappade all form av respekt för mig) eller så gick man förbi utanför fulgubbens fönster.
Fulgubbens persedlar uppgick till samma antal som Kalle Ankas och var ordnade enligt samma komposition. De filmer han såg på inför öppen ridå var befolkade med människor med en än större aversion mot ekipering än Kalle Anka. Jag vet inte varför man kikade in där ibland, men kanske hade det samma slags makabra dragningskraft som trafikolyckor eller pormaskar som kläms i närbild.
* Varken fulgubben eller bröderna Bacon bor kvar, men jag gissar att Svinalängorna nu bebos av andra original.
Grönområdet vid Vigs Ängar
Vigs Ängar är äldreboendet i Köpingebro. Hit gick min vän en natt då millenniet var ungt. Han bar byxor och nätbrynja och han skulle bara se efter varför stjärnorna blänkte så. Han var berusad. Han var en drömmare. Och han somnade i gräset.
På morgonen hittades han av en pensionerad polishund som hette Zack eller något i den stilen. Jycken var gammal men nog alert för att känna doften av svunnen Sort guld och underkyld pojke.
* Kom hit och känn tacksamhet inför pensionerade polishundar och känn livets skörhet. Absorbera sedan visdomen att en nätbrynja inte förslår de nätter det råder risk för minusgrader.
”Vi hade egentligen ingen aning om vad det var för ett ställe men det var som att platsen skar genom epoker. Satte tiden i parentes.”
Elskåpet vid Lilla Strandgatan/Stortorget
K-märkt elskåp vid vilket jag hade en del göromål en gång i tiden. Ouppklarade affärer med Hjärter Dam, kan vi kalla det. Jag ska inte gå in närmare på den saken för det finns gränser för vad man skriver i en sådan här text, och det fanns inga gränser för Hjärter Dams temperament. Jag vill inte bli sittande med Död mans hand.
* Kom hit och känn om luften fortfarande vibrerar av tonårens urkrafter och se om herr Lundberg fortfarande står kvar nere vid början på gågatan och skriker: ”Asså Lindgren, nu går vi hem!”
Ruuthsbo
Den gamla anrika herrgården sex kilometer väster om Ystad. Hit körde jag och en annan vän när vi övermannades av melankoli. Vi ställde bilen utanför murarna och la oss på biltaket, lyssnade på musik och tittade måhända en smula drömskt mot den vackra huvudbyggnaden. Vi hade egentligen ingen aning om vad det var för ett ställe men det var som att platsen skar genom epoker. Satte tiden inom parenteser. Vi låg där under natthimlens täcke och mätte vidden av våra tillkortakommanden.
* Kom helst inte hit alls. Jag läser nu på nätet att det är en privatbostad och att man ska respektera det. Det var tråkigt att jag skulle avsluta med ett sådant dåligt tips.
Vilka är era smultronställen, i Ystad och på Österlen? Maila mig!
