Peter Lindgren: Gör som jag – bär Jimmy Durmaz skägg till matchen
Jimmy Durmaz gjorde ett olycksaligt inhopp mot Tyskland. Det slutade med att han orsakade en onödig frispark som ledde till tyskarnas segermål. Det var riktigt illa, jag ska erkänna att jag tyckte det. Jag tyckte att det var ett rakt igenom eländigt inhopp.
Men det stod inte i proportion till det Durmaz fick utstå på sociala medier. Bli kallad blatte, arabjävel, terrorist, självmordsbombare. Bli mordhotad. Få ett pris på sin skalle, sina barns skallar.
Hade inhopparen hetat Gustav Svensson och varit lika eländig hade det här aldrig hänt. Det är det som är så sjukt. Gustav Svensson hade blivit kallad träben eller liknande, kanske hade någon MFF:are påpekat att alla heter Glenn i Göteborg.
Men ärligt talat, vi kan väl inte heller bli riktigt förvånade? Sociala mediers framfart och världserövring har sammanfallit med tolv svenska år av normalisering av rasism.
Det är nu helt legitimt att tala om vem som är svensk och vem som inte är det. Vem som inte har rätten att vara det. Enligt riksdagens andre vice talman är samer och judar inte svenskar, enligt en mörkrets trollpöbel på nätet är en kristen man, född och uppvuxen i Örebro, en arabjävel. Det ariska folket har talat och vi är tydligen domare över alltet och skapelsen.
Inte kan det förvåna oss att den falang som sedan tolv och ännu flera år skyller allt som är fel i samhället på invandring och araber, nu kommit till slutsatsen att invandrare och i synnerhet araber bär skulden också till att Sverige förlorar i fotbolls-VM. Att Sverige lyckats förlora i fotbolls-VM utan araber i alla tider spelar ingen roll. Det här är inte de nogräknades tid. Det är trollens tid.
VM tar fram det fulaste ur Facebook, Instagram, Twitter och alla andra liknande forum. De skulle kunna stänga ner varenda användare som använder sitt konto som rasistisk megafon, men de här företagen tjänar pengar på hatet. ”Gud är större” heter det både inom kristendom och inom islam, men i den här branschen är inget större än mammon.
Portugisen Pepe fick en klapp på axeln av en marockan och såg ut att vara nära att mista livet. Han liknar många andra fotbollsspelare som lägger anständigheten åt sidan för att fuska till sig fördelar. Kan någon förklara för mig hur enorma tatueringar blivit högsta mode inom manlig toppfotboll? Hur överlevde fotbollsspelarna den smärtan?
Jag har skämts för åtskilligt hittills under VM. Som fotbollsälskare, som svensk, som människa.
Men så ställde sig Jimmy Durmaz framför sina lagkamrater och framställde sitt budskap. Han är fortfarande stolt över att vara svensk. Fuck rasism. Älska Sverige. Jag har alltid haft något emot den där besinningslösa nationalromantiken, förmågan att blunda för det fula och emballera sig i tron på att fosterlandet är vackrare än alla andra. Men nu ser jag poängen.
Det finns mycket vackert i Sverige. Kärleken som nu flödar över Jimmy Durmaz i allehanda forum och som kväver trollspyorna. Det är något att vara stolt över. Det svenska kollektivet, där din närmaste medspelare alltid har din rygg, det gör mig stoltare än alla cykelsparkar Zlatan Ibrahimovic någonsin gjorde i landslaget.
VM tar för övrigt fram det fulaste också ur fotbollsgeniet Zlatan. Utan att vara med i landslaget gör han sitt bästa i Ryssland för att stjäla rubrikerna. Ni har inte ett paket gamla torra skorpor i skafferiet? Zlatan kan hoppa i ett par tajta kalsipper och försöka kränga dem åt er.
I dag avgörs Sveriges öde i fotbolls-VM och jag hoppas att Jimmy Durmaz gör hattrick. Gör han inte det och Sverige åker ut gör det ingenting. Sverige har gjort den anständigaste handlingen i VM, Jimmy Durmaz har folkets kärlek och hela VM:s bästa skägg. Jag bär i dag hans skägg istället för blågula supporterattribut.
För Durmaz skägg är just nu det svenskaste vi har.
