Peter Lindgren: ”Pappadagar”

Krönika Artikeln publicerades

Min fjärde pappalediga vecka. Rutinerna sätter sig. Varje morgon inleds med att vi äter frukost i soffan och glor på var sin skärm. Hörde nån viktigpetter på tv en gång säga att det är en dålig sak att göra (”måltider är essentiella för en familj”), så då kom jag på att det nog är en utmärkt sak att göra.

Jag har ett enormt öga för att se vilka viktigpettrar som faktiskt har något att komma med, och vilka som bara har karisma och säckar med verbal dynga. Det är min superkraft, tror jag, för det sägs att alla har en. Det och att jag aldrig bränner mig på ugnar. Har aldrig hänt!

Jag är lika flink med händerna som SD-politikern Peter Lundgren.

Tänker på Conny som jag gick i skolan med. Han påstod, apropå superkraft, att han kunde rapa hundra gånger på en minut. Fan heller, sa jag, dels för att jag inte trodde honom, dels för att jag gärna ville se honom försöka. Jag klockade och Macke J räknade rapar. Halvvägs in i akten gick det djävulskt bra för Conny och alla tjejer hejade, men sen kräktes han på sina gympadojjor. Man kan uppenbarligen inte provocera upp upp ickeexisterande luft ur sitt innandöme på det där sättet utan att det får konsekvenser. Jag och Macke J uppgick ljudlöst i kulisserna och lät fröken ombesörja epilogen. Saneringen.

Har ingen kontakt med Conny längre men har hört att han sysslar med folkrace.

Jäntan är två nu. Hon är ett helvete att hålla rätt på och hon vet inte vad hon vill. Säger ja när hon menar nä och tvärtom. När vi går ut ska hon oavsett väderlek ha mössa och vinterjacka, och oavsett väderlek slutar det med att hon springer runt i bara blöja. Jag är en vandrande klädställning. Utan mina 3,5:or hade jag blivit tokig för längesen.

Min fru T påstår att när barn är två år ska de kunna bygga meningar med två ord, och när barnet är tre ska meningarna bestå av tre ord. Den enda tvåordsmeningen jäntan byggt hittills är ”pappa bajs”. Sägningen korrelerar inte alls med att hon behöver ett blöjbyte så jag kan inte ta det på annat sätt än som en smädelse.

Röstade i EU-valet i söndags. Grabben var med och undrade vad det där handlade om. Jag sa att vi medborgare ger ett förslag på vem som ska bestämma. Han sa: ”Men det är ju du som bestämmer, pappa?” Jag klappade honom på huvudet och gav honom en puss. Älskar att han inte är för gammal för pappapussar. Och att han är så klarsynt när det gäller hur världen är beskaffad.

”Kan inte någon viktigpetter höra av sig till mig med kostråd och en uppsträckning?”

Valresultatet var en besvikelse så klart. Det är det alltid. Men man kan ju vara glad för lastbilschaffisen Peter Lundgrens skull i alla fall. I Bryssel finns det många fler rattar att manövrera än i de växelspakstäta SD-leden.

Andra truckdrivers jag kommer på i brådrasket (stigande skala i likability): Anders Eklund, Elvis Presley, min kompis Martin (bra karl).

Tanke: Att vara pappa är 50 procent att vara en kläd-/klätterställning, 50 procent att vara kock. Ungarna vill ha korv med bröd till lunch varenda dag så det får de. Pallar inte jiddra. Bättre att de äter. Kan inte någon viktigpetter höra av sig till mig med kostråd och en uppsträckning? Så att jag vänligen kan be hen uppsöka de marker där pepparn sägs ha sin hemvist.

Läser Lundells ”Vardagar 2” mellan mina pappabestyr. Det kanske ni fattade. Det är därför jag skriver så här rörigt, bohemiskt och olindgrenskt. Funkar det? Får ni beatnikvibbar? Har pratat med minst två personer som tycker att man ska bojkotta Lundells grejer eftersom han kört rattfull. Jo, eftersom man ju tydligen ska bojkotta Michael Jackson numera. Jag tycker två saker.

1. Det är magstarkt att jämföra en rattfylla utan personskador med att ligga med barn.

2. Man kan väl få lyssna på eller läsa vad man vill. Hålla isär upphovsman och verk.

Med det sagt vill jag aldrig mer höra ”Smooth Criminal”. Nu undrar jag på riktigt om Annie verkligen är ok.