Peter Lindgren: Sagan om missbrukarna i Skurup

Krönika Artikeln publicerades

Det var en gång en krönikör som gingo uppför och nedför gatorna i Skurup. Plötsligt såg han det pyra från ett garage och han uppfattade den omisskännliga doften av en alldeles speciell rök.

Han visste av erfarenhet hur man skilja cigarettrök från annan rök. Den tunga, sötdoftande röken från Skurupsgaraget kunde bara betyda en sak: här sutto ett gäng missbrukare och missbrukade.

Krönikören vidtog den försiktighet som tarvas då man rör sig nära människor med kriminella vanor, men till slut funno han ändå nyfikenheten ta överhanden, och han öppnade sakta garageporten.

Där sutto fem fetlagda vita män i medelåldern, något otydliga i konturerna i den mörka röken, och smyggrillade. Det stora köttstycket på grillen (kolgrill) utsöndrade doft som voro den marinerad i lemonad, och männen flankerades av tomma, halvfulla, och fulla buteljer av det öl i Systembolagets sortiment som bäst harmonierar symbiosen mellan alkoholstyrka och billighet.

Vi har varnat för det här. Ifall länsstyrelsen inte upphäver det här tramset kommer vi att börja svartgrilla i våra garage.

”Har mina herrar inte uppfattat länsstyrelsens beslut om totalt eldningsförbud?”, frågade krönikören. Den allra mest fetlagda och sturska svartgrillaren riktade ett avlångt tillhygge mot inkräktaren, och började att anföra:

”Har du inte läst Ystads Allehanda?”, anförde han. ”Vi har varnat för det här. Ifall länsstyrelsen inte upphäver det här tramset kommer vi att börja svartgrilla i våra garage. Så sa vi. Nu är dagen här och röken skall stiga som pelare mot himlen, som en protest mot förmyndarsamhället. Kan du vara snäll och stänga porten? Du släpper ut oset.”

Grillmästaren presenterade sig såsom Jansson, och han presenterade sina fyra medgrillare som alla kallades vid namn som Andersson och Johansson, ty dessa män hade både nått taket för sin bildningsförmåga och fått sina tilltalsnamn i värnplikten. Grillmästaren fortfor att anföra de skäl de hade att grilla sitt kött.

”Vi tror ej på länsstyrelsen och vi tror ej på någon företrädare för det styre vi just nu har i det här landet. Vi tror framför allt ej på behovet av detta… e-e-eldningsförbud”, sade han och stammandet kom sig av vämjelsen han kände inför att ta detta ord i sin mun.”

”Ni tror inte heller på skogsbränderna som härjar i landet?”, undrade krönikören, och han vinnlade sig om att den yttersta delen av hans lekamen befunno sig utanför radien av grillmästarens tillhygge, som krönikören nu såg var en grilltång. ”Det kan väl hända att skogarna börjar brinna, sade grillmästare Jansson, ”men inte med mindre än att någon liten miljöpartist har tänt på själv. De använder skogarna som argument för sin lilla tes.”

”Tordas jag gissa att det här handlar om klimathotet? Ni tror inte på det heller?”, sade krönikören. ”Jisses, du har huvudet på skaft! Vi skulle kunna ha en ledig plats åt en tänkare som du vid kortsidan av vår klotgrill”, sade Jansson, och fortfor: ”Nä, klimathotet är hittepo, förstår du. Det är miljöpartisters och andra dumskallars verktyg för att omfördela resurser och godsaker från oss till U-länder och införa global planekonomi. Det är kommunism alltihop!”

Jag gillar inte att låta mat förfaras, även om den så skulle ha tillkommit medelst svartgrillning.

Krönikören häpnade. Över teorin, ja visst, men kanske mest inför det att grillmästare Jansson verkade tro att en klotgrill kunde ha en kortsida. ”Nu slår sig bästa herrn ner bredvid Torstensson, maten är snart färdig.” Krönikören funno det för bäst att göra såsom grillmästaren sade, ty han bedömde det som att situationen annars kunde eskalera till något hotfullt. ”Nåväl, en skiva flintastek kan väl aldrig skada. Och jag gillar inte att låta mat förfaras, även om den skulle ha tillkommit medelst svartgrillning”, sade krönikören.

Grillmästaren trancherade, under det att han leende anförde: ”Det kan väl hända att det ser ut som en flintastek, men det är faktiskt en bit av Gustav Fridolin.”

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar, krönikören med det bestämda målet att en dag bli vegetarian.