Sista dygnet i frihet

Det här är historien om Ulf Borgströms sista dag i frihet. Det är också berättelsen om hur polisen med stor uthållighet och en god portion tur lyckades få fast Ulf Borgström för en mordbrand som var mycket nära att kräva människoliv.

I en förfallen, utkyld kolonistuga vaknar Ulf Borgström 1 december. Ute yr snön och vinden drar genom springorna i stugan som saknar värme och el. Men Borgström är en van uteliggare. Han håller sig nödtorftigt varm i sovsäcken med värmeljus och gasolbrännare.

Här på koloniområdet Gröningen i nordöstra utkanten av Ystad har han bott sedan sommaren 2010. Han bor tillsammans med Tommy Johansson, även kallad "Lappen" på grund av sitt norrländska ursprung. De sover på golvet på madrasser i den rödmålade stugan. De senaste dagarna har Ulf Borgström sovit här ensam. Hans vän har åkt hem till Norrland sedan hans mamma dött.

Fredagen 26 november drog ett snöoväder in över Skåne och orsakade trafikkaos. Snön vräkte ner, Skåne lamslogs. Det är tufft denna morgon att bo i det oisolerade rucklet, med flera minusgrader, snöbyar och en tilltagande blåst.

På dagarna kan en hemlös i Ystad söka skydd, kanske sova, på någon offentlig toalett, vid taxistationen, på Österportstorg eller nere vid färjeterminalerna. På nätterna är det svårare. Då låses toaletterna och väntsalarna. Då får man sova i någon portgång, på en olåst vind eller bara driva runt. Eller försöka hålla värmen i en kolonistuga.

Vid den här tiden är inte längre Ulf Borgström bevakad dygnet runt. Han släpptes i mitten av juli efter att ha suttit häktad, misstänkt för bränderna i Hammenhög i maj då kyrkan eldhärjades och Domaregården från 1700-talet brann ner till grunden.

Efter det att han försattes på fri fot har han polisen i ständigt släptåg. Ända fram till i början av november 2010. Då slutar polisen att bevaka honom. Plötsligt en morgon står inga poliser utanför kolonin, minns Tommy Johansson. Det är polisens spaningar efter serieskytten i Malmö som tagit hårt på resurserna. Bevakningen nu är mer sporadisk, men en viss koll på Ulf Borgström har man.

Enligt honom själv brukar han vakna vid tiotiden på morgonen, så också den här dagen. Han går alltid till Frälsningsarmén på Regementsgatan för att äta frukost. Den här förmiddagen får han pulsa i snön ner till stan. Han har ett par rejäla kängor på sig. Han hukar i blåsten och är säkert nerkyld efter den kalla vinternatten.

Stamstället

Frukostbuffén är uppdukad i det ljusa rummet till vänster om entrén till Frälsningsarmén som öppnar klockan tio varje vardag. Hit är alla välkomna, gamla missbrukare, hemlösa och andra som söker den enkla gemenskapen.

På skyltar i lokalen står de klara, enkla förhållningsreglerna:

"Ingen alkohol, droger eller tabletter får användas på Frälsningsarmén. Inga affärer får göras upp här."

Ulf Borgström är stammis. Personalen på Frälsningsarmén känner honom väl. Han hälsar alltid vänligt, får kanske en kram. Den här dagen är Ulf Borgström upprörd när han kommer in och stampar av sig snön. Han är förbannad för att han inte har någonstans att bo, för att det är för kallt att bo i kolonistugan.

Han har tid senare på förmiddagen på socialen för att diskutera sin bostadssituation.

Han är känd för att göra rätt för sig. Han betalar som alltid 20 kronor för frukosten, det sätter han en ära i. Buffén är riklig med bröd och pålägg som ägg, sill, leverpastej och ost.

Han sätter sig oftast vid ett av fönsterborden, ibland i sällskap, ibland för sig själv. Härifrån ser man snett över gatan krogen Kings Head och Ystads låsservice.

Den här dagen är också loppisen öppen och Ulf Borgström tittar på lite grejer, men han köper inget. Sedan lämnar han Frälsningsarmén.

På socialen vid Österportstorg kommer Ulf Borgström i bråk med socialarbetarna. Han hotar chefen och säger: "Nu är det personligt mellan oss". Han lämnar socialkontoret och skyndar tillbaka till Frälsningsarmén. Han ska äta sopplunch som serveras på onsdagar. Han är arg. Den hemlöse har fått erbjudande om att komma till ett behandlingshem i Södertälje för missbrukare och kriminella. Men Ulf Borgström vill inte skickas till något behandlingshem. Han vill ha en bostad, och säger på socialkontoret att han vill bo i Löderup.

Ulf Borgström blir inte gladare av att det strax före klockan 13.30 kommer två poliser som försöker delge honom ett vite på 2 000 kronor för att han inte kommit till en rättegång i Ystads tingsrätt. Han är åtalad bland annat för narkotikabrott och snatteri. Enligt de båda poliserna blir Borgström arg. Han säger: "Nu kommer det att börja hända grejer igen." När poliserna frågar vad han menar säger han: "Ja, så som det har varit tidigare."

Borgström kallar polisen feta, jävla svin och ber dem att dra åt helvete.

Den då 47-årige Borgström lämnar Frälsningsarmén. Innan han går bort mot Österportstorg ger han de båda poliserna fingret.

En profil

Ulf Borgström är ironiskt nog en välkänd profil i Ystad. Därför vet man relativt väl var han befinner sig denna snöiga decembereftermiddag. Både polisen och allmänheten har koll på honom. Han är klädd nästan helt i svart, med ett par bruna vinterkängor. Han har sagt att han klär sig likadant dag efter dag så att Ystadsborna ska känna igen honom och indirekt ge honom någon sorts skydd. Han känner sig hotad.

Även det är ironiskt. Mannen som så många i Ystad fruktar är själv rädd.

Han hoppar över snövallarna på Österportstorg, går gågatan ner, sneddar över Stortorget, tar in i på Klostergränd i det smala prånget vid bokhandeln och fortsätter uppför de sju, hala trappstegen mot Klostergatan. Det är riktigt busväder, snöar och blåser mellan åtta och 14 meter per sekund. Rena snöstormen.

Klockan 14.09 går han i halkan på Stora Norregatan, tar till vänster på Sladdergatan och kommer sen ut på Västra Vallgatan. Där förlorar polisen kontakt med honom. Omkring kvart över två observeras Borgström igen, nu på Möllevångsgatan och Tegnérgatan, enlig ett tips från allmänheten. Klockan 14.21 larmas brandkåren. Det brinner på Skepparegatan. Det ska visa sig at branden är anlagd.

Klockan 14.25 har Ulf Borgström gått över Norra Promenaden och går med sin snabba, karakteristiska gång åter på Möllevångsgatan och Tegnégatan. Nu tappar spanarna bort honom igen.

Det kommer fler tips från allmänheten. Mannen som kallas för gryningspyromanen iakttas mellan 14.45 och 15 på Bellevuevägen och Stora Norregatan.

Klockan 15.30 ser en polisman Borgström gå in i Mariakyrkan. Klockan 16 syns han utanför kyrkan igen. 16.03 rapporteras ytterligare en anlagd brand i Ystad, den här gången på Lilla Östergatan.

Efter att ha setts utanför kyrkan är Ulf Borgström plötsligt försvunnen. Trots att hela Ystad kryllar av poliser får ingen syn på honom.

Ulf Borgström åtalas aldrig för bränderna på dagen i Ystad 1 december.

Öl och läste tidningar

Ulf Borgström själv har berättat att han på eftermiddagen 1 december driver runt i stan. Han går till Systembolaget, köper en öl, fortsätter till Bornholmsterminalen och tvättar sig, borstar tänderna. Han dricker ölen och röker hasch. Han köper cigarretter på Hamngatan, besöker biblioteket där han läser tidningar. Här är han välkänd av personalen. Till biblioteket kommer han ofta, periodvis varje dag, läser tidningar och lånar böcker. Han går tillbaka till Systembolaget och köper en öl till, går till Mariakyrkan och dricker ölen. När kyrkan ska stängas klockan fyra blir han tillsagd att gå.

Vid 17-tiden går han in genom den olåsta porten på Lingsgatan vid Sankt Knuts torg. Han pillar upp låset till vinden i huset som i bottenvåningen har Fridolfs Konditori. Då är de flesta hyresgästerna redan hemma eller på väg hem. Borgström är kvar på vinden hela kvällen. Det är lyhört på vinden, han hör hur folk lever sina liv, pratar och stökar runt med vardagsbestyren.

Vanlig kväll

I hyreshuset bor 17 personer i nio lägenheter, med ingång från Bollhusgatan och Lingsgatan. Ett par av dem har tränat och kommer hem senare på kvällen. En kvinna sitter sent framför datorn innan hon går och lägger sig. Ett yngre par har besök av en bekant. De äter pizza och dricker lite vin. Vännen lämnar huset 23.20. Kvinnan i familjen tvättar och går till tvättstugan över det orörda snötäcket på baksidan av huset. Där rastar också en av hyresgästerna sin hund medan hon röker en kvällscigarrett.

Sedan släcks ljuset i lägenheterna ett efter ett. Tv-apparaterna stängs av. Vid midnatt sover de flesta utom en kvinna som ligger och lyssnar på steg som hon hör på vinden. Hon somnar vid halv ett och vaknar vid halv tre på natten. Då hör hon stegen igen, nu snabba över vinden. Som om någon flyr.

Spanare på torget

Några timmar tidigare, klockan halv tio på kvällen, parkerar en civil polisbil mitt på Sankt Knuts torg. De två civilklädda poliserna är rustade för en lång natt i kylan.

Lena Falk, 29, har dubbla långkalsonger, ett par byxor ovanpå och ytterst ett par termobyxor. Hon har fyra lager tröjor och en tjock jacka, dubbla strumpor. Hon har också lösgodis och lite varm choklad att dela med sin kollega, Kristina Nilsson, 37.

De är de enda kvinnorna som ingår i polisens speciella grupp Bravo som arbetar mot grov brottslighet i hela Skåne. De har kallats in tidigare den här dagen för att spana efter gryningspyromanen som bedöms vara farlig.

Det här är inte första gången som Lena Falk spanar efter Ulf Borgström eller bevakar honom. Det har hon gjort ett 50-tal gånger de senaste åren. Senaste gången har hon i färskt minne. Det var för lite drygt en månad sedan, 27 oktober, när möllan i Skivarp brann ner till grunden. Då var det också ett stort polisuppbåd som spanade efter mannen som kallas för gryningspyromanen.

Han hade lyckats skaka av sig spanarna och polis bevakade kulturbyggnader runt om i södra Skåne som man befarade att Ulf Borgström skulle bränna ner. Men man missade att bevaka möllan i Skivarp. Lena Falk glömmer aldrig den natten. Hon satt på post inne i Ystad. När hon efter larmet körde mot Skivarp fick hon rysningar när hon såg rökplymen från möllebranden stiga mot skyn.

Nu sitter hon på förarplatsen och har uppsikt mot Konstmuseet på torgets norra sida. För att det inte ska bli imma på fönstret vevar hon ner det så att en liten glipa släpper in luft. Hon är en van spanare. Hon vet att Ulf Borgström senast var synlig vid Mariakyrkan. Det var länge sedan, vid fyra tiden på eftermiddagen. Sedan dess är han som uppslukad av jorden.

Varken Lena Falk eller någon av de 60 polispoliserna som är utkommenderade den här kvällen vet var Ulf Borgström befinner sig. Patruller runt torget, vid tingsrätten och i gränderna upp mot gågatan sitter som de båda civilklädda spanarna på torget och väntar i kylan medan hela Ystad sover. Dessutom bevakar poliser Mariakyrkan, lasarettet, Klostret, Frälsningsarmén, Svaneholms slott och en rad andra kulturbyggnader i trakten.

Men allt är lugnt i Ystad. De båda spanarna i bilen på torget pratar för att fördriva tiden. Man lär känna varandra väl när man sitter så här, timme efter timme. Några enstaka kvällsvandrare trotsar snön och kylan. Någon går ut med hunden eller skyndar hem från stationen. Det är nu när inget till synes händer som spanarnas tålamod sätts på prov. En besökare lämnar också huset på Lingsgatan 3 som Kristina Nilsson, som sitter på passagerarplatsen, har uppsyn över. Det är omkring 20 över elva på kvällen. Men det minns inte poliserna på den rättegång mot gryningspyromanen som ska följa. De vet naturligtvis inte heller att det ska bli en rättegång.

De vet att de fryser, och att deras uppdrag är att spana efter Ulf Borgström. Ordern är att vara uthålliga.

Nu har klockan passerat midnatt och det är tyst och lugnt på torget. Det sista tåget från Malmö skramlar in på stationen 01.05. Ett par nattresenärer skyndar hem i kylan.

Snön drar in i byar över stan och det blir kallare och kallare i bilen som inte får ha motorn på eftersom det skulle avslöja spanarna direkt. Blåsten tilltar. De båda poliserna vet att Ulf Borgström är en person som är ytterst svår att skugga, van som han är att ständigt ha polisen efter sig. Någon har sagt att han kan gömma sig bakom en lyktstolpe. Han kan också Ystad som sin egen ficka, känner alla gömställen och genvägar.

Lena Falk vet inte att Ulf Borgström sitter uppe i ett vindförråd bara några meter bort, även han fryser säkert. Hon känner igen honom väl. Hon vet inte om han känner igen henne. Hon är alltid civilklädd när hon spanar efter honom, hålller sig på avstånd. Hon vill inte, som man säger, bränna sitt ansikte, göra Ulf Borgström medveten om att hon är polis.

Men det vet han kanske redan. Nu hoppas Lena Falk att han är i Ystad. Hon börjar förlora känseln i sina tår och hon undrar hur hon ska klara av att sitta så här hela natten. Hon är inställd på att spana fram till gryningen, Skulle Borgström dyka upp kan det bli aktuellt att följa efter honom. Lena Falk kan inte veta att Ulf Borgström ska tända fyr på vinden i huset till höger om polisbilen.

"Borgström kommer ut"

Klockan är 02.36 när de förlösande orden sprakar i Lena Falks öronsnäcka. Nu får hon belöning för timmars, dagars och veckors spaning.

Hon har suttit som i en dvala, nu pumpar plötsligt adrenalinet i kroppen, hon blir klarvaken. Direkt går hon ut på torget. Hon känner brandlukt. Hon tittar upp och ser att det ryker från vinden på huset där Fridolfs konditori ligger. Egentligen vill hon följa efter Ulf Borgström, hon vill vara med när det händer något. Men en av kollegorna som suttit runt hörnet, på Bollhusgatan, och sett Ulf Borgström lämna huset, tar upp jakten på honom.

Fyra minuter efter det att den misstänkte mordbrännaren har lämnat hyreshuset grips han vid Österportgrillen av två poliser. Han tvingar ner på marken, händerna låses med handbojor. Ytterligare några poliser hjälper till att föra Borgström till polishuset i Ystad. Där tas hans kläder och ägodelar om hand för teknisk undersökning. När han grips har han svarta tubsockor dragna över kängorna.

I sista minuten

Samtidigt som Borgström jagas springer Lena Falk runt hörnet till Bollhusgatan och går tillsammans med en manlig kollega in på gården. De tar fel på ett par dörrar, hamnar i tvättstugan men sedan kommer kollegan upp till vinden. Han sparkar sönder vindsdörren och ut väller brandröken. Lena Falk inser att huset måste evakueras. Hon springer upp i trappen.

Vi hann bara få på oss kläderna, minns en man i huset som väcktes av sin fru när polisen bankar på dörren. De förstod allvaret, trappuppgången är rökfylld och rök väller in i lägenheten när man öppnar för polisen.

Först samlas hyresgästerna på gatan i korsningen mellan Lingsgatan och Bollhusgatan. Efter ungefär en halvtimmes väntan i snöstormen, medan brandkåren med blinkande blåljus kämpar för att få vindsbranden under kontroll, får de komma in i värmen på Konstmuseet. Larmet går, men efter en stund får man tyst på det.

I kafeterian bjuds hyresgästerna på kaffe och te. Även grannhusen på Österleden har evakuerats så totalt har omkring 40 personer fått lämna sina hem. Det är tryckt stämning men ingen gråter. Många är oroliga, flera chockade. De får filtar att värma sig med. Där sitter man sedan resten av natten.

Mellan sju och åtta på morgonen får hyresgästerna gå tillbaka till sina hem. Det luktar brandrök. Vissa kan återvända direkt, men de som fått sina lägenheter brand- eller vattenskadade kan inte bo kvar.

Jag var orolig i början efter branden när jag hörde någon komma i trappen. Min fru är fortfarande orolig, berättar en hyresgäst ett år efter branden. Han är glad att branden upptäcktes så snabbt. Annars hade vi kanske inte levt nu, säger han.

Tur

Lena Falk stannar någon timme på Konstmuseet, försöker lugna och hjälpa till. Hon är helt övertygad om att branden skulle ha krävt liv om inte polisen hade varit på plats och upptäckt den. Det var helt folktomt på stan och ingen hade kunnat larma. Hon tänker på den gamla kvinnan som hon fick hjälpa ut. Kvinnan har rullator och svårt att gå. Hon var den siste att lämna huset.

Lena Falk tänker också på att den här gången hade polisen tur – eller fick belöning för sin uthållighet.

Tidigt på morgonen samlas alla i Bravostyrkan och de övriga poliserna på polishuset i Ystad. Stämningen är hög, nästan euforisk. Äntligen är han fast, gryningspyromanen. Lena Falk skriver minnesanteckningar. Hon funderar naturligtvis också på om bevisen den här gången ska räcka till att fälla Ulf Borgström. Svaret kommer inte förrän drygt ett halvår senare då hovrätten i Malmö fastställer domen på åtta års fängelse för grov mordbrand för den nu 48-årige mannen.

YA har bett Ulf Borgström, som avtjänar sitt straff på Tidaholmsanstalten, om en intervju men inte fått något svar.

Fotnot: Poliserna heter egentligen något annat.