Som på playan fast lite kallare
n adoptivhundar
OCH INTRESSET ATT TA HAND OM EN HEMLÖS HUNDär stort.
I går arrangerade SOS Animals en träff för adopterade hundar och deras familjer på brukshundsklubben i Ystad.
– Det är mycket trevligt att få träffa likasinnande och utbyta tankar och erfarenheter, säger Anna Salmi, SOS Animals i Skåne. Vi har fyra träffar om året och försöker förlägga dem på lite olika platser. Här är bra för marken runt brukshundsklubben är inhägnad.
De flesta hundar springer lösa på gräsplanen bakom klubbstugan. Och det är precis som de får en kick av att se alla sina fränder. För de vet inte hur de ska få utlopp för sin glädje. Ett sätt är att springa runt, runt, runt och skälla lite dåd och då och så förstås tvärnita och gå fram och hälsa på den som kommer i vägen.
Det är en fröjd att se detta. – De här spanska hundarna som är vana att umgås i flock, kan naturligtvis det språket vilket gör att de nästan alltid kan umgås med andra hundar, säger Anna Salmi. Däremot är de inte lika miljötränade som våra svenska hundar eftersom de aldrig har varit med en matte eller husse i de sammanhang som våra hundar är. Och det ser man tydligt här.
Det är cirka runt hundar i olika storlekar som samlats för att umgås och tävla lite på skoj.
Några familjer har fler adopterade hundar. Som Jessica Fareby och hennes man. De har tre. En från Skottland och två från Spanien.
– När jag såg Lilla Trassel här blev det kärlek vid första ögonkast. Meningen var att jag skulle vara fostermatta under en övergångsperiod men så fort jag mötte henne och hon la sitt lilla mjuka huvud på min hals, var det kört. Återstod bara operation övertalning av min man. Vi hade ju redan två hundar hemma. Men som du ser så lyckades jag.
SOS Animals är en ideell organisation som lever till största del på privata bidrag och ideellt arbete.
– Jag har varit i Curriana som volontär i fyra månader, säger Anna Salmi. Det var helt underbart, men jobbigt. Vi fick ut och försöka fånga in hundar som övergivits och som folk anmälde som hemlösa. Likaså skadade hundar.
Enligt SOS Animals är det många engelsmän som kommer till Torremolinos på semester eller längre ledigheter och då skaffar hund som de överger när de åker tillbaka till England.
– De bara släpper ut hundarna på gatan eller binder dem i trädgården, säger Anna Salmi. SOS Animals startades 1997 av engelsmannen Tony Byford och Kim Halliwell. En viktig del i deras arbete är att genomföra olika kastreringsprojekt. Men också att bedriva undervisning och information om fördelarna med att kastrera hundar och katter.
Hundgården tar emot alla hundar det är bara djur som inte kan behandlas av veterinär om det skulle behövas eller djur som visar tecken på aggression som avlivas och då på veterinärs inrådan.
– SOS Animals är mycket noga med att välja ut rätt hem till hundarna, säger Anna Salmi, det vill hunden måste passa in i familjesituationen. Därför måste den som vill adoptera fylla i papper med utförlig information om till exempel bostadsförhållanden, arbete, fritidsintressen, ekonomi, eventuella barn med mera. Och utifrån den informationen försöker de där nere sedan att hitta en lämplig individ.
Naturligtvis får den blivande hundägaren ha önskemål om till exempel storlek på hund och likaså hundtyp.
– Jag är en av SOS Animals representanter i Sverige, säger Anna Salmi och det betyder att jag gör hembesök inför en adoption.
Innan hunden får åk till sitt nya hemland måste den genomgå en mycket noggrann veterinärundersökning och ha friskintyg och ett sammanställt vaccinationsintyg. Kastrerad blir den redan när den kommer till hundgården.
– Det kostar cirka 5 000 kronor att få hit sin hund, säger Anna Salmi.
Att tänka på är att hundarna kan blivit illa behandlade och behöver lite tid på sig för att glömma det de varit med om.
– Min hund tål fortfarande inte ungar och män. Det går aldrig ur, säger en hundägare som haft sin adoptivhund i flera år.
En annan sak är att hundarna inte är rumsrena när de kommer.
Det lär man dem på nolltid, säger Jessica Fareby som har tre hundar.
Efter en fikapaus och lite information från Spanien är det dags att gå ut och leka.
– Vi ska tävla, säger Anna Salmi. Grenaran är Bästa svansviftning, bästa tiggare, domarens favorit, bästa trick och snabbast.
I pris får hundarna stora märgben.
Samba vinner tricktävlingen eftersom han kan både hoppa genom ring och dansa. Lukas som kan vinka blir två.
Blackie tar hem svansviftningstävlingen och som god två kommer Rubbe som bara har en svansstump.
Samba verkar vara mycket speciell för han vinner också pris som bästa tiggare och får priset som domarnas favorit.
Och han har plötsligt tre stora märgben att vakta. Men han verkar ändå inte nöjd för när han tror att ingen ser smyger han fram till en påse domaren har vid sin sida och rycker åt sig ett rökt grisöra.
– Samba! vad gör du, ryter matte och hinner rycka grisörat ur hans mun innan han sväljer det.
Lars Hammar ägare till Rubbe är övertygad om att gathundarna känner igen sina landsmän när det möts ute.
– Jag tycker det syns tydligt, säger han.
