Tågen har stannat – och jag kom tidigt till jobbet

Ystad ,

Om något inte är som vanligt med Pågatågen eller dess avgångar, då ska vi bli förbannade. Vi ska skälla och gnälla.

Statistiskt sett har vi fog för det. Men första turen med tågstoppet i Svarte flöt förvånansvärt smärtfritt.

Kl 06:01

Det är mörkare, det är kallare. Som att vintern kom plötsligt tidigt. Jag har tagit mig till station Triangeln i Malmö en halvtimme tidigare än vanligt – något jag blivit tvungen till för att komma i tid till jobbet under de nio veckorna med tågstopp. En halvtimme hit eller dit gör ändå stor skillnad, särskilt om det är hit eller dit innan 06:30.

Tåget är i alla fall i tid. Det är knappt jag. ”Buss ersätter mellan Svarte och Simrishamn” påminner högtalarrösten. Jag stålsätter mig.

Kl 06:22

Vi stannar till lite längre än brukligt efter Oxie, inte för utsikten: det mötande tåget från Svarte är försenat.

Kl 06:27

Vi rullar igen. Jag sluter ögonen.

06:54

”Tåget närmar sig slutstationen. Tåget kör inte vidare”, deklarerar högtalarrösten.

06:55

Med en grundinställning som får sägas vara irriterad kliver folk av på perrongen i Svarte. ”Varför är här ingen personal?”

Men bussarna står helt synligt bara en kort bit ner från stationen. Jag följer strömmen dit och tänker att jag aldrig har sett så mycket folk i byn (möjligtvis på loppmarknaden). Svarte har blivit en knutpunkt.

Trots att flera bussar står redo att köra mot Ystad – inte vid hållplats Svartån, utan på parkeringen alldeles nedanför stationen (skulle de det?) – och trots att en man i gul väst snabbt förklarar vilken vi ska kliva på, så hör jag en irriterad man säga i telefon att ”det är för döllet, det här borde man skriva om i tidningen”. Lugnt, jag håller på.

Möjligtvis är det rörigare för de som ska längre bort än till nästa station. ”De går till Ystad”, har sagts av chaufförerna till samtliga bussar. ”Ja, men vi ska till Köpingebro”, invänder en kvinna. Hon vinkas vidare till nästa buss. Oklart vad som skiljer den från den hon redan står vid.

07:05

Vi får en rundtur förbi Västra sjöstaden. Det är visst en bro som ska repareras, vilket hindrar bussen att köra närmsta vägen mot stationen. En kollega upplyste mig om detta i fredags.

Kl 07:07

Vi rullar in i Ystad via Malmörondellen, ser ut att nå stationen på utsatt tid. ”Man vänjer sig” kommenterar den irriterade mannens resesällskap.

Kl 07:11

Ystads station flankeras av tre gula västar. Perrongerna gapar tomma. Här rör sig betydligt mindre folk än vanligt en måndagsmorgon. ”Vad är tidsplanen?” frågar irriterade mannen. ”Tolv minuter över sju, vi är framme”. Tre minuter tidigare än tänkt.

Jaha, svarar mannen – nästan besviket.

Summering

Trots att vi var sena in i Svarte var det inga problem att byta till buss. Jag kom fram till Ystad tre minuter tidigare än beräknat och kände inte att jag behövde vänta i onödan någonstans längs vägen. Det här flöt på, med andra ord. Gick som på räls. Nu hoppas vi att det fortsätter så. Kanske får jag äta upp en utskrift av den här dagsbokssidan redan i eftermiddag.

Läs också: