Torskfiske med burar ska stoppa sälskador

Ystad Artikeln publicerades
Bengt Andersson har fiskat torsk med garn från sin fiskebåt Skarvik som syns i bakgrunden. När man ska vittja burarna räcker det med en mindre båt. Det enda som behövs för att få up buren är tryckluftsaggregatet som Bengt lyfter i båten.
Foto:Carl Johan Engvall
Bengt Andersson har fiskat torsk med garn från sin fiskebåt Skarvik som syns i bakgrunden. När man ska vittja burarna räcker det med en mindre båt. Det enda som behövs för att få up buren är tryckluftsaggregatet som Bengt lyfter i båten.

I takt med att sälstammen i Östersjön ökar, ökar också skadorna på yrkesfiskarnas fångster. För att skydda fisket experimenterar man med burar utanför Ystads kust.

Bengt Andersson har fiskat torsk i 20 år. Han är en av tre kvarvarande fiskare i Ystad. På senare tid har han märkt hur allt fler torskar i hans garn har skador efter sälar.

– Under lång tid brydde jag mig inte om det. Men för två år sedan hade jag skador tre dagar i rad. Då kontaktade jag länsstyrelsen för att ta reda på hur man fyller i blanketten för sälskador. Man får ju ersättning för den här typen av skador. Då frågade de mig om jag var intresserad av att vara med i forskningsprojekt, säger Bengt Andersson.

Projektet som bedrivs tillsammans med Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, handlar om att utveckla nya redskap för de nya förutsättningar som dyker upp inom fiskerinäringen. Det handlar främst om sälskador men man tittar också på till exempel de skador som skarvar orsakar.

– Det hela började för 15 år sedan i Bottenviken där man började få problem med laxfisket. Några började tänka annorlunda för att hindra sälen att nå fisken. Det var då man utvecklade den första versionen av den här så kallade push up-fällan, eller pontonfälla som den också kallas. Det funkade väldigt bra där uppe, säger Peter Ljungberg, forskare och redskapsutvecklare på SLU:s avdelning för akvatiska resurser.

Enligt honom ökar sälstammen i Östersjön årligen med tio procent. Stammen är totalt på cirka 55 000 individer. En fullvuxen hane kan väga 300 kilo och den sätter så klart i sig en hel del fisk, gärna sådan som serveras i fiskarens nät. 2014 beslutade man sig för att testa fällan här nere även på torskfiske.

– I Ystad har man sett säl som ligger och solar sig hela sommaren vid engelska bryggan och några fritidsfiskare som jag känner i Svarte berättade att när de skulle ut och lägga nät simmade en säl med ut. Det var bara att köra hem igen, annars hade de ju bara fångat fisk åt sälen, säger Bengt Andersson.

Det nya redskapet liknar till viss del en traditionell ålahomma. Fisken ska lockas in till ett fiskhus som är en cirka fem meter lång cylinder med en meters diameter. Den sänks antingen ner på botten eller flyter under vattenytan på ett förutbestämt djup. Fisken lockas in i fällan genom en lång fångstarm av nät som sträcker sig hundra meter ut från fällan. Tanken är att fisken när den kommer fram till armen ska simma längs med den och slutligen simma in i fiskhuset. Väl där kommer den inte ut. Sälarna kommer inte åt fisken, och fiskaren kan komma och tömma buren med jämna mellanrum.

– En stor fördel är att fisken är levande i buren. I vanligt garn dör fisken snabbt och man måste vittja inom 48 timmar, men här kan man vänta några dagar om det till exempel är dåligt väder. Och fisken är ändå alltid färsk och har inga tryckskador, säger Bengt Andersson.

När han går ut och vittjar sin fälla behöver han heller inte gå ut med sin stora fiskebåt YD 20 Skarvik. Det räcker gott med en mindre båt med utombordsmotor. Väl ute på plats kopplar han in en luftslang som ligger ute i vattnet till ett tryckluftsaggregat på båten. På så sätt fylls pontonerna under fiskeburen och den reser sig upp ur vattnet. Just den här dagen var det en väldigt blygsam fångst.

– Det är fortfarande för varmt i vattnet. Torsken söker sig till kallt vatten. I våras hade jag 200 kilo torsk vid något tillfälle, säger Bengt Anderson.

Nu hoppas han på att det ska bli en ny topp under hösten när temperaturen sjunker.

Eftersom tillvägagångssättet är väldigt nytt provar man sig hela tiden fram. Hur lång ska fångstarmen vara? Vilket djup är bäst? Storleken på maskorna? Ska man har större eller mindre redskap?

– Garnfisket har utvecklats under hundratals år, trålfisket i hundra. Det här är väldigt nytt och vi vet inte vad som funkar bäst. Vi är väldigt glada att vi kan utveckla det här tillsammans med yrkesfiskarna, säger Peter Ljungberg.

Bengt Andersson har redan börjat fundera på hur man kan vidareutveckla metoden.

– Jag tror på mindre burar som man kan flytta lättare utifrån hur fisken rör sig. Det här är ett bra komplement som funkar fint under vissa tider på året.