Ulrika Wangel: Om flosklernas värld och den mentala papperskorgen

Krönika Artikeln publicerades
Ulrika Wangel.
Foto: Bass Nilsson
Ulrika Wangel.

Ärlighet är en dygd sägs det ibland. Men i praktiken är den ofta satt på undantag – åtminstone i språkliga sammanhang.

Av barn och fyllhundar får man höra sanningen, heter det.

När det gäller den senare gruppen är ju de eventuella sanningarna oftast så pass sluddriga och luddiga att de är svårbedömda.

När det gäller barn vet jag av erfarenhet att den som på det allra självklaraste sättet – men ändå med någon sorts kärlek – kunnat påtala vissa fakta för mig är en yngre släkting, som upp i tioårsåldern glatt uttalat sådant som ”du har verkligen gula tänder!”.

En grupp som däremot sällan säger sanningen är telefonförsäljare som hävdar att de inte vill sälja något.

– Heeej, Sebastian (kan bytas mot Dennis, Ahmed, Julia, Gustaf, Alida, Klas-Åke, Isabella eller annat namn på valfri person som mer eller mindre frivilligt försöker förtjäna sitt levebröd med telemarketing – enda anställningskravet verkar vara ungdomlig Liiidiingö/P3-dialekt) här, är det Ulriiika jag talar med??? Är vädret bra hos dig i Yyystad??

Ulrika – småirriterat (eftersom de alltid prickar in när man ska hälla av en gryta kokande pastavatten eller den där hantverkaren man sökt i ett halvår har sagt att han ska ringa tillbaka) och efter viss tvekan:

– Mja kanske det hurså berätta nu direkt - vad vill du sälja?

– Neeej jag ska inte sälja något till dig alls, jag vill bara informeeeera.... och så kommer det en utläggning om jag har möjlighet att skänka pengar åt allt från religiösa samfund till obskyra stiftelser till förmån för döva och hemlösa låghalta katter någonstans på andra sidan jordklotet.

Eller om att jag kan få ordning på de telefonlån med 112 procents ränta som försäljaren verkar förutsätta att jag har. Eller att jag äntligen har möjlighet att prenumerera på allt från prestigefyllda kulturmagasin till tre par sockor i nylonmix varannan vecka. Listan är närmast oändlig över vad man kan sälja – förlåt, bara informera om.

Sedan finns ju hela berget av uttryck som används i vuxenlivet, inte minst i olika slags yrkes- organisations- och liknande snickesnackesammanhang, och som oftare än inte betyder något helt annat än det som sägs.

”Jag lyssnar in vad du har att säga”, med andemeningen ”okej du pratar strunt men jag är schysst och låter dina löjliga ljudvågor träffa mina trumhinnor en liten stund”.

”Jag tar med mig det du säger” med den icke uttalade fortsättningen ”och dumpar det i närmsta tillgängliga mentala papperskorg”, och så avslutningen:

”Jag ska lyfta den här frågan vidare”, det vill säga ”den kommer upp vid nästa möte i styrelsen under punkten sjukt dumma grejer som de andra kommer att få sig ett rått och hjärtligt skratt åt”.

Kanske är jag onödigt skeptiskt lagd, tycker någon, som kanske också har rätt. Men sådan är jag i vart fall. Fast just nu är jag inte misstänksam mot någon vältalig människa - utan mot det fantastiska vädret de senaste dagarna.

För vädret, som verkar bete sig som rena telefonförsäljaren, förlåt informationsförmedlaren, säger till mig ”nu kommer sommaren 2018 - var så god och njut, sitt ute, sola benen, odla tomater, snart är det baddags”.

Jag är bara så rädd att det i själva verket betyder: ”här är din gratis en-veckas prova på-sommar. I juni, juli och augusti skickar vi sen en kombo-storpack repriser på midsommarafton och novemberregnen 2017”.

Och det för 79,95 spänn i månaden, och utan någon som helst returrätt.