Vintervardag på flyktingboendet

Ystad ,
Vintervardag på flyktingförläggningen Beach house i Sandskogen. Någon har skänkt en pulka och barnen turas om att dra varandra runt huset. Talia Al Halabi drar Elham Rezai, medan Fatemeh Jafari knäpper jackorna på sina barn Nazahin och Niloufar.
Foto:
Talia och Zaid Al Halabi kom med sin familj från krigets Syrien till Sverige för tre månader och tio dagar sedan.
Foto:
Zaid Al Halabi visar hur mycket snö han kan bära för Hedi Fatnassi, som jobbar på Beach house.
Foto:

Lättnad över att ha flytt krig och misär. Osäker väntan på besked från Migrationsverket. Snön faller i skogen, barnen leker.

– Jag önskar ändå bättre för mina barn, säger pappan Radwan Al Halabi.

Artikeln publicerades 8 januari 2016.

Sexåriga Talia Al Halabi drar sin treårige lillebror Zaid i en röd pulka runt strandvillan Beach house i Sandskogen, som sedan i höstas är boende för ett 80-tal flyktingar.

– Pulkan fick vi av en svensk familj som vi träffat genom Språkvän i Ystad. Vi är jätteglada att vi har fått kontakt med svenskar. Vi åt lunch med dem i går. Det betyder mycket. Vi vill stanna i Ystad, säger Radwan Al Halabi.

Han berättar om en svår och farlig flykt från Syrien till Sverige, samtidigt som han ser sina barn leka med några andra barn från Afghanistan i den strandnära tallskogen.

Han står tyst en stund sedan säger han:

– Vi har ju snö i Syrien också, men den är inte lika mjuk som här. I Damaskus kan vi få snö vartannat, vart tredje år, men den kommer i större klumpar, inte så här fint.

Flera av människorna som samlats för att titta på barnens lek berättar om kalla rum i det annars sommaröppna vandrarhemmet.

Zenitha Thulin, personalansvarig på boendet, berättar att alla rummen har fått nya element.

– Men visst, det är ett gammalt K-märkt hus och vi kan inte göra hur mycket som helst. Detta är ändå bättre än att bo i tält, som vissa får göra, säger hon.

Radwan Al Halabi visar in i rummet där han och hustrun Bayan bor med sina två barn. Han har själv försökt extraisolera deras hörnrum, med tejp och olika material, vid fönstren.

Som så många andra berättar han att han är tacksam men frustrerad över att behöva vänta på besked från Migrationsverket, att behöva vänta på att börja sitt nya liv i Sverige.

– Vem önskar inte bättre för sina barn?

Hedi Fatnassi arbetar på flyktingboendet. På sommarhalvåret är han torghandlare och säljer kläder på Stortorget i Ystad. Själv kom han till Sverige från Tunisien på 80-talet, berättar han.

– Jag kom för kärlekens skull. Det var förstås helt annorlunda på den tiden, men jag kan förstå att många känner sig frustrerade över att livet i Sverige inte blev som de hade tänkt sig.

Hedi Fatnassi tycker att det är roligt men ibland svårt att jobba på förläggningen.

– Nu när vintern kommit så kompliceras mycket. Det kan bli svårt med mattransporterna här inne i skogen, på grund av snön. Och elektrikern är här ofta, eftersom alla skruvar upp termostaterna så att propparna går till höger och vänster.

– Men det blir också en hel del skratt. Barnen leker i snön och några visade mig en ny dessert. De tog ren snö, pressade citron och strödde socker över, och åt den sedan. Det var riktigt gott och jag tror att det gjorde att min förkylning försvann, skrattar han.