Det lätta och det massiva möts i Kirkeby

De svarta bronsskulpturer, som han börjar arbeta med i början av 1980-talet, har däremot en helt annan utstrålning. Ytorna får här, genom sina nästan måleriska penseldrag, en annorlunda och egen plasticitet. Mångtydigt och distinkt samtidigt.

I de här verken utspelas något som samtidigt framträder och försvinner. Något som rör sig vidare men som också håller tillbaka och innesluter. Kirkeby ställer antydningens lätthet mot formens massivitet. Det som han reser upp i rummet skildrar också det som redan rasat samman och blivit en del av jordens tyngd.

I den genomarbetade utställningen på Louisiana visas nu över hundra av Kirkebys bronser. Tydligt följer vi hans inriktning och materialbearbetning och vi ser även hur arbetet med dessa skulpturala verk ger nya avtryck in i hans måleri. Mindre modeller varvas effektivt med stora offentliga skulpturer, bland annat Operarelieferna.

Det är mötet med Rodins och Giacomettis skulpturer som blir den utlösande drivkraften för Kirkebys bronsarbeten. Verk av dessa konstnärer samt av Fautrier, Bacon och Jorn ingår som olika dialoger i den här utställningen.

Kirkebys problematiska förhållande till det figurativa gör att han konsekvent i stället hävdar fragmentet som en tillräcklig fysisk form. Detta ser vi i hans många arm- och huvudskulpturer. Här återkommer även flera av hans centrala teman, som han både intellektuellt och existentiellt utforskar: porten, grottan och pyramiden. Men här finns också närvaron av ett par mytologiska ”hjältar” som han gärna arbetar med: Jason, Herakles och Laokoon.

Hela den här utställningen ger en bra och varierad inblick i hur en metodiskt undersökande och prövande konstnär arbetar.