Fantasi och mod mot en grym verklighet

Till vittneslitteraturens mest oumbärliga namn – Primo Levi, Imre Kertesz och andra författare med erfarenhet av Nazitysklands arbets- och förintelseläger – skulle man med fog kunna föreslå ytterligare ett: den tjeckisk-judiske pojken Petr Ginz.

Inte för att han hann bli någon officiellt publicerad diktare eller skribent i sitt liv, men för hans och hans kamraters förmåga att i språket och berättelserna skapa mening i en fullkomligt barbarisk, grotesk och absurd verklighet. Fram till i onsdags kväll var Ginz för mig, och sannolikt också för många andra, en fullkomligt okänd person. Men efter att ha sett turnerande Riksteaterns besök på Ystads teater med föreställningen ”Några av oss”, kan man inte annat än bli starkt berörd av den i allt väsentligt sanna historia som här berättas.

Mellan åren 1942-1944 gav den då blott 13-15-årige Ginz tillsammans med ett par andra jämnåriga fångar i koncentrationslägret Theresienstadt utanför Prag ut en egenhändigt skriven och redigerad tidning vid namn Vedem Magasin, som med regissör Måns Lagerlöfs ord inte kan betecknas som något annat än en ”journalistisk bragd”.

På scenen möter oss de fyra unga skribenterna och tidningsmakarna Petr (Peter Perski), Jirka (Per Burell), Hanus (Mårten Andersson) och den ende överlevanden Kurt (David Lenneman). En stor del av pjästexten består av pojkarnas egna ord, så som de bevarats i svarta vaxdukshäften som upptäcktes på en vind i Prag så sent som 2003, och som ligger till grund för Eva-Maria Dahlins manus. Johanna Mårtenssons strama scenbild – 16 stora trälådor fyllda med småsten – ger rum och vingar åt pojkarnas tankar och idéer i fångenskapen.

”Från och med nu är vi krigskorrespondenter”, utbrister Petr, och under dryga timmen får vi följa pojkarna i sitt under ständiga diskussioner och samtal idoga arbete med att samla skribenter och material – reportage, dikter, vetenskapliga undersökningar, intervjuer om tillvaron i lägret – till sin förbjudna tidning som skall komma att ges ut varenda fredag under två års tid.

Till sin form liknar ”Några av oss” närmast en dramatiserad uppläsning av text, vilket är betydligt mer engagerande än vad det kanske låter. Den finstämda och paradoxalt nog ljusa uppsättningen fångar barnens kavata och frimodiga förmåga att med fantasi, kunskapstörst och idog verksamhet bjuda den grymma verkligheten motstånd, också i denna kolsvarta tillvaro.

Under Petrs driftiga och infallsrika ledning planerar man så för föreläsningskvällar, utropar sin kasern till självständig republik och inventerar ivrigt bruket av svordomar i lägret. Men ödets skruvar dras åt, SS-stövlarnas taktfasta stöveltramp mullrar fram ur högtalarna, och vetgirigheten inskränks småningom till det kraftigt ökande antalet godsvagnstransporter österut. Varför och vart?