Fascinerande skräckhistoria på hög nivå

I urpremiären på Sara Bergmark Elfgrens pjäs ”Oscar Liljas försvinnande” på Malmö Stadsteater hänvisas i såväl programbladet som på scen till diktaren och livskonstnären Lord Byron, vars skandalomsusade rykte utgjort ett slags prototyp för Kulturmannen (om än med ett annat aristokratiskt skimmer än hos många av våra dagars dryga potentater i konstvärlden).

Från Lord Byron är steget inte långt till bilden av den förledande vampyren som suger musten ur sina offer. ”Han kom till mig och sen fanns han i mitt blod”, lyder också en replik ur pjäsen, vars kärna utgörs av det dramaturgiskt klassiska greppet att låta titelfiguren helt enkelt utebli från scenen, för att så få honom att i sin mystifika frånvaro växa i publikens mörka fantasi. Liksom hos de fyra unga gestalterna Mina (Ana Stanišić), Louise (Lilja Fredrikson), Rémy (Alexander Abdallah) och Jonas (Philip Lithner), som för många år sedan, i en stark vilja att odla sina konstnärsdrömmar, begav sig till en stor herrgård ute i skogen där den närmast profetiskt upphöjde poeten Oscar Lilja höll hov.

I pjäsens nutid, många år senare, rekonstruerar kvartetten de ohyggliga händelser som då tilldrog sig i huset. Ett minnesarbete och en sorts inre utdrivning av demonen Lilja, som snart tangerar den veritabla skräckhistorien och som får gränserna mellan då och nu och fantasi och verklighet att mardrömslikt suddas ut.

Bergmark Elfgren, som huvudsakigen gjort sig ett namn som barn- och ungdomsförfattare, har skrivit en text riktad mot såväl skol- som allmän publik, vars styrka snarare ligger i stoffets och replikernas suggestionskraft än i den tämligen tunna intrigen. Att föreställningen tveklöst är både fascinerande och minnesvärd beror kanske ännu mer på radarparet och i regionen flitigt verksamma Sara Cronberg (regi) och Helle Damgård (scenografi och kostym), liksom här Toni Martin Dobrzanskis verkningsfullt illustrativa musik och ljuddesign.

Med ytterligare hjälp av Malmöbaserade scenkonstkompaniet Bombina Bombasts innovativa teknologi, skapar produktionsteamet i den klassiska spökberättelsens lugubra grå-svart-skalor ett scenrum i flera lager, där de hemsökta karaktärerna i realtid smälter samman med förinspelade dramatiserade videoprojektioner i såväl fonden som på flera transparenta dukar i scenens djupled.

Raffinerad visuell magi i den högre skolan!