unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Filmrecension: Om sex, skuld och kaninbajs

Atom Egoyans "Hedersgästen" lyckas inte lägga sitt eget komplicerade själsliga pussel. Men David Thewlis briljerar som deprimerad livsmedelsinspektör.
Jim (David Thewlis) och kaninen Benjamin i "Hedersgästen". Pressbild.
Jim (David Thewlis) och kaninen Benjamin i "Hedersgästen". Pressbild.
Foto: Triart
Laysla De Oliveira spelar dottern Veronica i "Hedersgästen". Pressbild.
Laysla De Oliveira spelar dottern Veronica i "Hedersgästen". Pressbild.
Foto: Triart

ERBJUDANDE!

Allt innehåll på ystadsallehanda.se, appen MinYA och e-tidning mån-lör. Endast 79 kr första månaden! (ord pris 199 kr)

Det krävs en viss sorts filmskapare för att sy ihop något sammanhängande av ingredienserna sexbrott, köttermometrar, skuld och skam, friterade kaninöron, parallella tidslinjer samt Luke Wilson. Den filmskaparen borde kunna vara Atom Egoyan. På 90-talet regisserade han egensinniga historier som "Ljuva morgondag" och "Exotica". Sedan dess har han inte kommit upp i samma nivåer, men med "Hedersgästen" siktar han återigen på sina absurda fornstora dagar. Och lyckas nästan.

Jim (David Thewlis) är en livsmedelsinspektör som sätter skräck i Torontos restaurangkök i sin nitiska jakt på hårstrån och råttbajs. Han är också väldigt ensam och alienerad. Hustrun är död och kvällarna tillbringar han med att dricka rödvin framför en film på sin förlorade familj och klappa sin jättestora kanin Benjamin.

Samtidigt, eller snarare i en av flera parallella tidslinjer, sitter hans dotter Veronica (Laysla De Oliveira) hos en bekymrad präst (Luke Wilson) och berättar sin fars historia. Vi förstår att filmen utspelas i det förflutna och att något har hänt Jim. I ytterligare ett tidshopp sitter Veronica i fängelse för ett sexbrott som hon inte har begått medan Jim besöker henne och försöker förstå hur hon hamnade där.

Allt är mycket hemlighetsfullt och deckaraktigt. I början är det också spännande när berättelsen nystas upp. Vad finns det för twist här? Vilka psykologiska insikter om mänsklig skuld och far-dotter-relationer ska det här invecklade dramat demaskera? Inte så många visar det sig. Visst är de olika delarna både laddade och intressanta, men Egoyan har ingen större lust att skapa en helhet som är större än summan av dem. Även om kaninen Benjamin gör sitt bästa för att foga samman de olika historierna.

Filmens behållning blir David Thewlis. Hans återhållna skådespel när han tar sig an restaurangköken är en fest. Han är mild och surmagad på samma gång, outgrundligt någonstans mellan yrkesmässighet och fullständig melankoli. Det är det här som gör att man kan se "Hedersgästen" som en mörk komedi med absurd stämning snarare än det själsliga pusseldrama som man först luras att tro att filmen är.

Fakta: "Hedersgästen"

Originaltitel: Guest of honor
Genre: Drama
Premiär: 29 april
I rollerna: David Thewlis, Laysla De Oliveira, Luke Wilson med flera
Regi: Atom Egoyan
Speltid: 1 timme, 45 minuter
Åldersgräns: 15 år
Betyg: + + +